0 Läs mer >>
Den här helgen har jag fått ha min kära systeryster på besök här uppe och vi har mest bara varit lediga. Agendan för helgen var 1. Vara ledig och 2. Vara nära hav/älv/vattenmassa. Vi har promenerat 14000 steg runt Luleå, tittat, lyssnat och känt på Storforsen, ätit god mat, spelat brädspel, haft sovmorgon och trivts. Hon passade också på att klippa mitt hår, igen. Inte för att det var kaosslitet utan mest för att det var ett halvår sen sist och hon kände att det minsann var dags igen. Fint att jag får umgås lite intensivt så med henne ibland, då känns det inte riktigt lika långt till Uppsala på något sätt. 
Sen halvmaran förra helgen har jag haft lite ont i ena knävecket, en muskel eller ett muskelfäste som inte är helt tillfreds, men jag testsprang lite igår och det gick fint så jag tänkte att det var färdigvilat. Klipp till idag, efter mitt första crossfitpass på boxen jag fått för mig att börja träna på. Vi sprang absolut 1,6 km två gånger och mitt knäveck önskar meddela att det alls inte uppskattar löpning just nu. Så det blir löpvila ett tag till, kanske lite stretch, absolut lite styrketräning och möjligen inslag av tigerbalsam. 
Justja! Jag har köpt en ny kamera, som jag fick hem i torsdags. Så kanske att det kan bli lite mer fotografering igen nu i sommar, under semestern om inte annat. Kanske får återanvända min lilla glasburk med teman/motiv/tekniker som jag fick som utmaning förra året...

Jag vill vistas nära ...

0 Läs mer >>
Den här veckan har jag varit på kurs i Riksgränsen och fått lära mig samtligt allt om katastrof- och skadehantering i fjällmiljö. Hur snabbt en blir nedkyld ute, hur en transporterar ner skadade från berget på vintern, hur en gräver fram personer efter laviner och så vidare. Tror vi alla fick oss en hälsosam dos respekt för laviner redan första dagen och sen har vi inte blivit särskilt mycket kaxigare efter det. Det har varit roligt, lärorikt, utmanande och intensivt och vi var ett trött gäng som åkte hem med tåget igår. 
Riksgränsen i sig är en magisk plats, åtminstone när vädret är på ens sida och vi fick snabbt inse att vädret kan växla på nolltid. Från strålande sol till dis, till starka vindar och snö och tillbaks igen. Mestadels har solen strålat på oss, men det har varit riktigt kallt och tidvis blåsigt samtidigt. 
Jag föreställer mig att övriga gäster i Riksgränsen kan ha funderat lite över vad vi var för galningar som kutat runt hela veckan upp och ner för backar och "lekt" sjukvård i snödrivorna, men de kanske har fått förvarning. Vi var ändå 60 kursdeltagare och kanske 15 ansvariga som absolut har synts, hörts och levt om i veckan.

När olyckan är framme

0 Läs mer >>
Igår var dagen D för läkare på alla nivåer, från läkarstudenter till överläkare och pensionärer häromkring. Läkarfesten, med utklädningstema på just bokstaven D. Mest populärt var domare (tyvärr för allas trumhinnan ofta med visselpipa som flitigt användes allteftersom promillehalten ökade) och dalmatin, men där var också Dementa DiscoDamer, drakar, en dirigent, en drottning, discokulor, ett par Dr Mugg, Salvador Dali och Donald Trump för att nämna några. Lite varierande grad på hur seriöst utklädningsbiten togs. 

Det var högljutt, varmt, lite syrefattigt, men hemskt trevligt och det var ibland lite av en sport att känna igen kollegor under utklädnaderna. Brukar sällan se särskilt många av mina kollegor i något annat än regionpyjamas aka arbetskläder så bara att vi alla hade mer eller mindre civila kläder var roligt. Jag sydde upp en variant på en gammal semikänd "revanschklänning" och gick på party som Diana Spencer aka prinsessan Diana aka Lady Di. Idag känner jag att rösten, halsen, huvudet och det sociala batteriet är lite slitet men med en till natts sömn ska jag nog vara redo att tackla ännu en vecka på psykiatrin...
Inte fantastisk bildkvalitet, men det är den enda bild jag har. För bonuspoäng står ett par ortopeder uppe i högra hörnet, ena som domare (med välanvänd visselpipa) och andra som hälften av Dum och Dummare (vet inte vem som är vem men hans blåklocka kumpan var någonstans inte långt därifrån). Även Dr Evil i samma hörn och just bara de gröna druvorna från "druvklase" precis i kanten.

Lady Di

0 Läs mer >>
Den här helgen har jag haft systeryster på besök här uppe i rimfrosten. Uppsala har visst mer snö just nu än vi har i Luleå, men det är iallafall en antydan till vit nyans på mark och träd här, och det för lite snö någon av dagarna nu i helgen. 
Vi var på julmarknad (som kanske inte riktigt var vad vi väntat oss, bättre lycka nästa gång), spatserade runt i centrum, promenerade på isen på älven (som jag helt missat att den redan fanns), försökte titta på fotbolls-VM men fick snällt lyssna på Radiosporten istället och har haft det allmänt trevligt skulle jag säga. Lillasyster fick nog på mitt slitna hår så hon klippte det alldeles förträffligt igår kväll. 
Justja, vi fick också genialisk inspiration i lördags och bakade en kladdkaka med kokostoscatopping, lite på uppstuds och improviserat. Mycket gott blev det, och det bästa är att det finns kvar så jag kan äta kladdkaka några dagar till. 

Finfrämmande

0 Läs mer >>
För ett par veckor sen hade jag finfrämmande här uppe i norr när min mamma, min barndomsvän och hennes mamma (som är barndomsvän med min mamma) kom upp och vi spenderade en helg i en stuga. Inte för att vi var särskilt många vakna minuter i tidigare nämnda stuga, men ändå. Vi hann se en hel del av Luleå som stad, fika och äta gott, hälsa på hemma hos mig, promenera runt kyrkbyn och besöka Storforsen. Och prata om allt mellan himmel och jord förstås. Som oftast när vi ses. Himla fint att få ha dem här några dagar och visa vars jag hamnat. 

Semesterfinal

0 Läs mer >>
Jag var på bröllop i helgen. Äntligen kan vi väl säga. Det var efterlängtat för brudparet, kanske främst, eftersom det först var planerat till samma helg förra året men då fick skjutas upp eftersom kyrkan inte kunde garantera att de fick ha så många de ville i kyrkan. Det var min kusin som gifte sig och både han och hans fru är kreativa själar som spelar teater och dansar och sjunger så det var fullproppat med talanger bland gästerna. Kammarkören sjöng i kyrkan så att alla grät och vänner och familj talade, sjöng och spexade så att vi skrattade och grät om vartannat under middagen. Himla fint var det. och himla fint att se mina kusiner igen, det är alldeles för sällan nu när vi är typ vuxna, iallafall ibland, och bor i olika ändar av landet. 
När jag kom tillbaks hem sen med nattåget var det frost ute. Även om det inte var strålande sol och 20 grader varmt i Södermanland i helgen var det absolut inga problem att gå på bröllop i finklänning och utan tjocka tröjor eller jackor, även om ett par varma tights inte gjorde ett dugg skada. Och mulet istället för sol ska jag väl kanske inte klaga på med tanke på att jag tänkte försöka fota lite, men det hjälpte ju bara ute och bilderna från kyrkan och middagen. 

KOTTOSSON

0 Läs mer >>
Efter vad som känns som 3 veckor av konstant vändande på dygnet och jobb på akuten (not gonna lie, har stortrivts) har jag nu till slut semester. När exakt alla kommer tillbaks från sina semestrar. Kanske inte riktigt, men det känns ungefär så. Jag avslutade med nattpass i torsdags och har sen dess inte gått upp särskilt långt före 12 en enda gång. Jo, okej, idag gick jag kanske upp 11. Än så länge har jag läst, städat tvättat, möblerar om lite och gjort comeback både på gymmet och i löpspåret. Justja, och fått mina första myggbett sedan jag flyttade hit. Kan inte minnas att jag fick några förra året, men nu har jag någonstans mellan 5 och 10 på varje smalben. 
Jag har velat se Maxida Märak live ett tag och försökt få tag på biljetter till hennes spelningar antingen i Luleå eller Uppsala men det har antingen varit slutsålt eller inte passat rent schemamässigt. Så förra helgen insåg jag att hon skulle spela på Putte i Parken, festival i Luleå men gissa vem som skulle jobba extra på akuten? Precis, jag... Men, i lördags spelade hon på Boden alive (är det bara samma festival som flyttar runt mellan städerna här uppe?) så då tog jag mig dit för att lyssna. Därav myggbetten. Nog för att jag har vett nog att ha långbyxor och långärmat, men myggspray hade jag förstås bommat så att stå relativt still en hel timme var ju som att bjuda myggen på buffé. Värt det var det iallafall oavsett hur många myggbett jag hann få. Hon är en sån urkraft, minst lika bra live som på inspelningar. Det snurrar mycket Maxida ur högtalarna här hemma just nu. 

Egen tidszon

0 Läs mer >>
Natten som var gick jag jour och även om jag hade ganska lite att göra, och fyra patienter, eller egentligen tre, på hela passet har jag en väldigt slapp söndag idag. Dokumentärserie, mathandling och ortopedkonsult åt min kära mor. Det är inte helt lätt att göra ortopedbedömningar på telefon, utan bild, kan jag tala om. 
Bortsett från mina jourer känns det som att jag har rondat avdelning sen nyår. Det är inte riktigt sant, men har relativt sett mycket avdelningsarbete just nu och rondar i stort sett varannan vecka. Det är lite frustrerande att känna hur mycket jag inte kommer ihåg eller "kan" på samma sätt som hur vi behandlar och följer upp olika frakturer. På avdelning är det mycket medicinskt att klura på och lösa och det är inte alltid lätt. Men samtidigt känns det ändå som att jag kommer ihåg mer än jag tror, om jag bara tänker efter ett varv. Veckan som kommer är det iallafall akuten varvat med mottagning så jag hoppas på lite lagom mycket patienter. Finns det ens?

Du tror inte att det ...

0 Läs mer >>
Hur firas en lärarexamen om inte med ett crossfitpass? Åtminstone om läkaren i fråga bor i crossfitboxen och alla som är inbjudna till firandet är träningsnarkomaner. Brutalt jobbigt var det, precis som det ska vara. Sista två blocken körde vi team, och jag blev förstås ihopparad med en av coacherna som var med och körde. Först körde vi 11 minuter av I go, you go. Alltså att jag gör några övningar (just här några sekunder cykling, wall balls och marklyft) och sen vilar medan den andra gör samma övningar. Fick jag vila något? Nope. Bara köra tills det inte gick längre, och sen fortsätta ändå tills tiden tog slut. Och då var det fortfarande 11 minuter ännu jobbigare övningar kvar. Kul ju! Funderar på om jag måste leta upp en box i Luleå, men samtidigt vill jag kanske inte köra crossfit så regelbundet som alltid. Mer som krydda och kul inslag lite någon gång ibland. Har fortfarande lite för mycket synpunkter på "crossfitteknik" och det här med att det ska vara så mycket som möjligt, så snabbt som möjligt och så tungt som möjligt varje gång. Och gärna då så många gånger som möjligt varje vecka. 
Var lite fundersam på hur kroppen skulle kännas idag efter crossfit och sen en hel natt på tåg hem till Luleå, men har faktiskt inte ont någonstans, än. Är lite blå på axlarna och knäna från hantlar och golv, men det hade jag räknat med. Tåget gick också (som tur är) precis som det skulle och jag hann till jobbet i tid som planerat. Efter min försening på 12 timmar förra gången har jag undrat om jag inte kan lita på tågen och alltså måste överväga några varv till innan jag åker ner till Uppsala, men just nu vågar jag lita på nattåg ett tag till. Det är ändå så smidigt när det funkar, och innebär att jag kan hinna ner till Uppsala, även om det bara är över en helg ibland. 
Aningen svimfärdig och kanske lite illamående, men sen när vi hade postat ut ett tag smakade det gott med hallonpaj och morotskaka. Balans ju!

I go you go

0 Läs mer >>
Semester är lite av ett nytt koncept för mig. Tidigare har jag alltid pluggat under terminerna och sommarjobbat däremellan. Och ibland också jobbat jul och nyår, och lite under terminerna när jag ju ändå inte haft något annat att göra (som om inte 100 % studier räcker...) *host* arbetsnarkoman *host*. Nu när jag jobbar 100 % har jag plötsligt semesterdagar och får betalt för att vara ledig ibland. För att inte tala om mina komptimmar. 
Efter en sommar med jour varannan helg, fredag natt och söndag dag, och sen lite jourer under hösten har jag samlat på mig en hel del komp. Som jag inte har tagit ut. Skulle jag vilja (och få det godkänt av chefen) skulle jag kunna vara ledig varannan vecka hela våren. Ungefär så mycket jour = övertid-ish har jag jobbat. Eller, ungefär så mycket jour jobbar vi alla på ortopedkliniken. Sen är förhoppningsvis mina kollegor bättre på att ta ledigt än jag är. Jag har inte lärt mig än men jag ska försöka bättra mig. Idag har jag iallafall lagt in mina önskemål om ledighet fram till och med maj månad, alltså så länge jag är kvar på ortopeden.


Lediga dagar

0 Läs mer >>
Semestervecka och noll krav på att saker ska göras är ganska skönt. Jag är generellt riktigt dålig på att ta ledigt men ganska bra på att ta det lugnt/göra ingenting när jag råkar vara ledig. Inte för att det automatiskt är bra återhämtning att göra ingenting. Men den här veckan jobbar jag på just det, återhämtning. 
Planen var catch up med vänner jag inte sett på länge, häng med familjen och träning på mitt favoritgym där jag spenderar otaliga timmar senaste 7 åren. Sen är det ju det här med att det är pandemi (Va? Aldrig hört förut...) och också januari och förkylningar såatteh, ja, det blir som det blir. 
Träningsmässigt har jag visst lite hybris och tänker att jag kan köra på "som vanligt" även om det är månader sedan jag tränade ordentligt och regelbundet. Träningsvärken kommer sen som ett brev på posten och det är ju skönt på sitt sätt. Även om det innebär att jag stapplat runt med ben lika smidiga som elstolpar och gärna gått baklänges ner för trappor.

Relalalaxa

0 Läs mer >>
Veckans tema är ljus och ljussättning och uppgiften är att fotografera människor i olika ljusförhållanden och med olika typer av huvudsaklig ljuskälla. 
 

Ljussättning

0 Läs mer >>
Ganska precis två månader har jag hunnit jobba på ortopeden nu och det känns som att jag lärt mig massor. Det dyker förstås fortfarande upp patienter med besvär som jag inte sett tidigare och det är inte alltid jag är säker på mina bedömningar eller ens har en teori om vad som är "fel" med patienterna (alltså vad som orsakar deras besvär) men det är allt oftare jag känner att jag har koll. Jag trivs himla bra och har kollegor som, alla på sitt eget sätt, försöker hjälpa till och stötta så bra som möjligt. Oavsett om det är att stå och läsa över axeln på mig och ge tips om allt från patienten jag tar hand om just då till hur jag strukturerar anteckningar och rapporter, att fråga vad jag tycker när jag stämmer av något eller genom att ta några av patienterna på akuten när det är full fart sent på kvällen. 
I helgen gick jag sista jourpassen för den här sommaren och mitt ursprungliga vikariat slutar efter den här veckan, men eftersom jag fått förlängt året ut rullar schemat på. Det ser ut som att det blir betydligt färre jourer i höst och än så länge har jag bara fått en jourhelg på 1,5 månad istället för varannan helg sol det varit i sommar. Och inte en enda vardagsjournatt. Det visar sig om det bara tillfälligt är lättare eller om det faktiskt kommer fortsätta så. Mina sommarvikariekollegor har hunnit sluta båda två, en i fredags och den andra för en vecka sen. Det kändes lite tomt på ronden/morgonmötet imorse utan dem, men nästa vecka kommer två nya underläkare så behöver jag inte vara lika ensam som nybörjare. 
Det ska bli spännande att jobba i höst. Jag har alltid bara jobbat sommar på sjukhus, när det är semestrar och neddragna vårdplatser och generellt rörigt inom vården (bli inte sjuk på sommaren, det är kaos), men nu öppnar alla avdelningar upp igen och ordinarie personal är tillbaks så kanske det flyter på lite smidigare. Det har förstås inte varit kaos hela sommaren, men helgen som var (eller hela förra veckan egentligen) har vi haft alldeles för mycket patienter på sjukhuset och tvärfullt på alla avdelningar. 


En hel sommar

0 Läs mer >>
De senaste två veckorna har sprungit iväg. Tiden går så fort när en jobbar! Det känns som att det enda jag gör är att jobba. Och träna förstås. Jag är ledig varannan helg, men annars jobbar jag i stort sett varje dag. Oftast är jobbet kul, med patienter i varierande åldrar och med olika besvär, men ibland är det lite väl lugnt, för att andra gånger istället vara något stressigt. Det är sommar på sjukhuset i vanlig ordning, med personal på semester, färre platser på avdelningarna och minst lika mycket patienter som resten av året.
Det känns som att jag börjar kunna handlägga en del på egen hand, även om det fortfarande är mycket jag behöver fråga om, och det känns som att jag allt mer kan fråga "låter det här som en bra plan?" snarare än "vad gör jag med det här?". Jag har fått förlängning på mitt vikariat året ut så nu blir jag kvar här uppe ett tag. Jag trivs bra på ortopeden så det känns bra att få fortsätta. Sen vore det ju inte helt fel att börja AT till våren, men ansökningarna dit är inte öppna än på några månader. 
Eftersom jag jobbar en hel del har jag inte haft en massa tid till att utforska omgivningarna. Några löparstråk har jag hittat och jag har vågat mig på någon utflykt till Luleå utan att titta på en karta (och bara lita på mitt lokalsinne) utan att hamna alldeles vilse, så lite framåt går det. Igår var jag på rundtur i skärgården och spanade lite. Jag lyckades av lite oklart anledning bränna mig i halsgropen och på ena handryggen, trots att jag tycker att jag hade smörjt in mig ordentligt. Men i halsgropen nöter jag kanske bort solkrämen när jag sitter och plockar med halsbandet, och på handryggen försvinner förstås solkrämen när jag tvättar händerna. Det var soligt och varmt, men det var skönt med en långärmad ute på soldäck för även om båten inte gick jättefort var det lite blåsigt, framförallt på vägen tillbaks. Då var det också lite "gropigt" och gungade på ordentligt till och från.




Sol, vind och vatten

0 Läs mer >>
Idag laddar jag batterierna för en intensiv jobbvecka, jag jobbar nämligen varje dag nästa vecka med dagpass på lördag och nattpass på söndag som avslutning. Det har varit varmaste dagen sen jag flyttade, med 30 grader varmt, och jag fick ett genidrag och drog ut och sprang långpass imorse. Smart? Nja, högst tveksamt. Det slutade med ett par vurpor, skrapsår på ena knät och nu också lätt huvudvärk pga vätskebrist. 
Resten av dagen har jag spenderat på stranden, i skuggan under några tallar. Jag vågade inte gå ner och doppa mig idag, jag såg en patient för mycket förra veckan med infektion i sår nära leder för att vara riktigt sugen, även om mina skrapsår knappt ens räknas som skrapsår. Den där sandstranden känns som att den kan bli mitt andra hem i sommar, om det fortsätter vara sol och varmt iallafall. Så lyxigt att ha badplats inom räckhåll!

Helledigt

0 Läs mer >>
Introdagen (japp, vi har en sån) på jobbet är avklarad och jag har hjärnan fullproppad med förkortningar, inlogg, programnamn och annat teoretiskt kring själva pappersarbetet men det visar sig säkert hur mycket av det jag faktiskt tagit in och kommer ihåg. Vi var ganska överens om att det är lättare att lära sig allteftersom, när jag faktiskt ska göra de saker vi har gått igenom idag. Skriva in och ut patienter, sätta in och ut läkemedel, skicka remisser, titta på röntgenbilder och så vidare. Än så länge har jag kvar en positiv bild av ortopeden som arbetsplats, alla har varit trevliga och tjatat gång på gång om att det bara är att fråga så fort det är något en undrar över och att vi hellre ska fråga hela tiden än aldrig.
Ortopederna lever också lite upp till fördomarna. Till exempel var det en som på eftermiddagsavstämningen satt och tog sig för bröstet och sen erkände att revbensfrakturen faktiskt gjorde ganska ont idag. Och en annan som var helt uppäten av mygg efter att ha burit sin cykel (som väger 40 kg) genom ett träsk igår.

VAS, pako, pacs, pinf...