0 Läs mer >>
Jag klarade det! Idag var dagen för uppkörning och jag fick godkänt! Jag var yngst av oss tre som körde upp, jag var enda tjej och jag var ensam med att köra upp för första gången. Har gått och varit nervös över uppkörningen i allmänhet och krypkörningen i synnerhet. När man kör upp för MC-kort gör man en del på bana och en del i trafik. På banan kör man en bana i krypfart, en bana i 50 km/h och inbromsningar i 70 och 90 km/h. Klarar man det får man köra i trafik och sen får man körkortet om det sammanlagda intrycket är att man kan köra motorcykel. Och jag fick körkortet. 

På krypkörningen fick jag lite kritik för att jag inte tittade på konerna man ska köra runt och att det därför inte var avspänt och "naturligt", men hur ofta kör man slalom och stannar mellan koner i trafiken? Om jag krypkör är det självklart att jag tittar efter så att jag kör runt den katt som eventuellt är och promenerar på vägen, men då kör jag inte så nära jag kan och jag sätter garanterat ner en fot i marken. Och behöver jag krypköra i en bilkö kan jag kanske köra lite slalom för att slippa stanna och sätta ner foten, men då håller jag blicken på bilen framför eller på kön och inte på marken vid däcket. Sen efter högfartsbanan och inbromsningarna var körkortet så gott som klart oavsett hur jag körde i trafiken, eller så sa iallafall inspektören, så sen var det bara att köra som om han inte åkte efter. Inte för att det var lätt att ignorera honom me ändå. Han pratade konstant och vi avhandlade allt från hans karriär som taxichaufför och min framtid som läkare till hans gamla elever och vilka däck man ska ha på en lätt motorcykel för att kunna bromsa så effektivt som möjligt. Och sen stannade vi på OK macken på Svartbäcksgatan och jag fick mitt körkort.

Nu hoppas jag att ...

0 Läs mer >>
Just nu känns det som att jag jobbar varje dag (och jag gör nästan det) men idag har jag varit ledig och bjudit mina mormorar på lunch. Det är alltid lika spännande att laga mat och baka när de ska komma på besök, de är ju experter i köket och dessutom har den ena inställningen att grönsaker är kaninmat och alltså inget hon äter. Det är som dömt att misslyckas att försöka bjuda henne på något vegetariskt. Mamma försökte en gång men gör aldrig om det... Jag gjorde en smörgåstårta, helt vegetarisk, men dekorerade med ost och skinka för att det skulle vara något som inte var kaninmat och det fick inte bara godkänt utan de tog mer båda två. Med ursäkten att de skulle rädda mig från de läskiga skinkskivorna. De är bra härliga mina mormorar. De kan vara ganska raka och hårda, inte minst mot varandra, men oj vad de här hunnit de och göra på sina 73 respektive 91 år. Min 91-åriga mormor hör inte allt längre och hon orkar kanske inte lika mycket som hon skulle önska längre men annars är hon oförskämt pigg. Även om hon för en stund fick för sig att jag var min mamma och gifte mig för 25 år sedan...
Vet inte riktigt varför jag alltid fastnar i köket halva dagen? Kul är det iallafall och smörgåstårtan återkommer säkert fler gånger. Har man godkänt av 2 x mormor är receptet värt att återanvända!

Var det 24 eller 7...

0 Läs mer >>
Mitt sommarjobb. Var ska jag ens börja? Jag har jobbat åtta dagar i sträck, totalt 11 av de senaste 12 dagarna. Det var iochförsig självförvållat eftersom jag jobbade extra i måndags när en kollega var sjuk, men ändå. Igår kväll däckade jag vid 20 (när hände det senast?!) och då hade jag ändå ansträngt mig för att hålla mig vaken ett tag. 

Nu under sommaren är avdelningen jag jobbar på en så kallad lättvårdsavdelning och det finns väldigt tydliga kriterier för vilka patienter som får och inte får ligga på avdelningen. Om det egentligen finns lättvårdspatienter på ett sjukhus kan vi diskutera en annan gång. Hittills har det inneburit att vi ofta inte har särskilt mycket att göra och i söndags tror jag att jag kanske hade 1,5 timme effektiv arbetstid på ett 8-timmarspass trots att jag var enda undersköterska på fem patienter. Eller, det kanske är mer rättvist att säga att det går väldigt upp och ner i hur mycket som finns att göra. De väldigt långsamma dagarna när alla patienter är helt självgående varvas med dagar när hälften av patienterna ska skrivas ut samtidigt som lika många nya ska in (eller ännu hellre när vi har nio patienter och ska försöka få in fyra nya på våra totalt tio platser)
All personal på avdelningen är sommarvikarier och pluggar läkar- eller sjuksköterskeprogrammet till vardags. Vi har två sjuksköterskestudenter som har läst 4 terminer som jobbar som sjuksköterskeassistenter och två läkarstudenter som läst termin 9 som är anställda som underläkare men jobbar som sjuksköterskor. Sen är det alltid en sjuksköterska varje pass som då är enda ordinarie personal. Vi driver avdelningen själva och eftersom vi varken har kökspersonal eller sekreterare är det en del rutiner som ingen lärt sig under introduktionsdagarna (eftersom kökspersonal och sekreterare fanns då) men som vi nu håller på och lär oss den hårda vägen. På vardagar har vi som tur är en fantastisk vårsplatskoordinator som roddar och ser till att de patienter som kommer till oss uppfyller alla kriterier. Omvårdnad och det medicinska är vi grymma på men det tar lite extra tid när vi uppfinner hjulet varje dag. Nu införde vi fasta vårdag häromdagen så att vi inte behöver lägga tid i början av varje pass på att dela upp patienterna och sen extra tid varje gång en patient vill ha medicin eller något annat som kräver sjuksköterska på att lista ut vem som har hand om just den patienten. Förhoppningsvis blir det lite bättre ordning...

Justja, min stukade vänsterfot, som jag stukade för en sådär två månader sen, är fortfarande svullen och härlig. Den brukar värka lite fint mellan varven och efter jobbet är det kompression och högläge som gäller.

Working 9 to 5