Allt som kan krocka har sett till att krocka. Så mycket som möjligt. På tisdag har jag två olika möten med Sveriges Blåbandsungdom och en mässa i kyrkan (där jag dessutom kan ha lovat att spela...) att vara med på, samtidigt. På torsdag har jag min dansgrupp inom Sveriges Blåbandsungdom (vi får inte säga SBU längre, åtminstone inte officiellt...) och en konfirmandgrupp att vara ledare för, samtidigt. Sen kommer skolan och lägger sig i och krockar med dansgruppen, styrelsemöten inom SBU (bara för att jag kan) och konfirmandträffar. Man ska helt enkelt inte vara aktiv på fritiden samtidigt som man går i skolan. Eller så ska man välja inom vilken organisation man vill lägga sitt engagemang. Prioriteringar är enda lösningen, måste nog inse och acceptera det, men det är så himla tråkigt!!
Idag är en av de dagar när jag påminns om hur ömtåligt livet är. Att allt som kan gå fel också går fel. Kanske lite extra tydligt just idag bara för att jag såg cancergalan häromdagen. Och för att mamma kört "I will be here" med Edvin Berg och IDOL-deltagarna på repeat sen dess. Cancerfondens egen låt. Fantastisk låt, med vacker, men sorglig, historia bakom. Kolla in den om du inte gjort det!
Foto: AliceSaraLovisa, Juli 2013
Life happens, life hu...
Nu ni! Nu är jag på gång. Har suttit hela dagen med affärsplanen för Fotoförmedlingen UF, mitt UF företag. Knåpar på budgeten just nu, och försöker hitta de smartaste lösningarna. Ah! Så kul, men samtidit så svårt! Formuleringar, uppskattningar, mål, planeringar. Så mycket som kan bli fantastiskt bra och minst lika mycket som kan gå käpprätt åt skogen. Haha, vad ska man säga, det kommer att bli ett intressant, lärorikt, upp-och-ner, fullständigt hemskt och ändå så galet roligt år, eller ja, halvår eftersom man ska avveckla i april-maj någon gång.
På gång
Älskar lovdagar!! Man hinner med så himla mycket! Idag har jag hunnit registrera (nästan helt färdigt) mitt nya, egna UF företag (jag har lämnat min stora grupp för att genomföra kursen ensam), packa upp min väska från Belgienresan (jag vet att jag borde ha gjort det direkt när jag kom hem, men det gjorde jag inte), röja lite på mitt rum och tagit min andra Gardasil-spruta (som ju egentligen kändes precis lika mycket som första, oavsett vad alla säger). Men kanske viktigast av allt har jag hunnit hänga med BÅDA mina syskon. Inte samtidigt, men ändå under samma dag. Med lillasyster har jag bakat cakepops och förberett halloweenträff (som var tidigare ikväll, om man nu ens kan säga så) för hennes tjejgäng, och sen till och med fått vara med och spela spel med dem. Fast ingen cakepop fick jag smaka... Måste göra nya så jag kan få se om de är goda. Och så lovade jag Betty att baka till henne. Haha, utan att veta hur de smakar!! Bror min skjutsade jag till handbollsträning, det har blivit lite av en måndagsrutin. Alltid trevligt att bara snacka strunt i en kvart. Haha, vi klarar oss väldigt bra utan varandra (gäller båda mina kära syskon), men när vi väl umgås är det alltid fullt kackel och vi (iallafall jag) har väldigt kul. Mina syskon är helt enkelt bäst, så det är synd att jag inte hänger mer med dem.
Syskonkärlek
9:a av 33, det är ändå helt okej. Har varit på orienteringstävling idag, för första gången på evigheter, och kom just 9:a av 33 startande. Orienteringen fungerade bra, men orkade inte riktigt springa. Vet inte vad det var. När jag och mamma joggade de 1400 meterna till start kändes det bra, men när jag stannade vid starten kändes det ungefär som att jag höll på att få ett astmaanfall eller svimma eller något sånt. Inte direkt en känsla man vill ha innan man ska ut och springa lite drygt 3 km i skogen... När jag väl startade gick det bra, men det var lite extra tungt att springa. Lite obehagligt eftersom jag inte har en blekaste vad det kan bero på, men när jag tänker efter kan det kanske ha något att göra med att jag inte tränat på en vecka och inte sprungit på två veckor. Systeryster sprang en bana själv idag (hon brukade springa med någon som följde med) och tyckte att det gick jättebra, men när hon stämplade ut någon minut före mig sa de att hon missat sista kontrollen. Sista kontrollen är samma för alla banor, och det finns två "enheter" att stämpla i för att det ska gå snabbare. När jag skulle stämpla verkade bara den ena "enheten" funka, och systeryster hade stämplat i den som inte funkade så vi gick och påpekade att hon faktiskt stämplat för funktionärerna. De godkände henne!! Lite nöjd med att jag klarade min bana, men ännu mer nöjd att jag fick lillasyster godkänd på hennes bana. Hon var så himla besviken när hon missat en kontroll, framförallt när hon visste att hon stämplat den, men så glad när hon blev godkänd! Stolt storasyster!!
Lillasyster
Snart har vi ett garage!! Eller, en carport eller vad det nu heter. Det kommer bli så skönt när vi har någonstans at köra in bilarna (även om det kommer vara läskigt att köra in genom porten i början) och att kunna parkera motorcykel och moppe lite mer organiserat och strukturerat än nu. Idag har vi satt på papp och panelat första väggen, så om man tittar från rätt håll ser det nästan ut som att det snart är klart. Tillräckligt mycket för att lillebror skulle tro att det till och med var färdigmålat när han kom hem efter handbollsmatch. Jag har ansvarat för att kapa alla brädor, det var ungefär så mycket pappa vågade låta mig göra. Haha, kanske bäst så med tanke på att den enda spik jag fick slå i blev så sned att pappa var tvungen att komma och ta över innan den gick av... Tror att jag kanske ska tänka efter några gånger innan jag bestämmer mig för att bygga ett eget hus.
Bygge
Några av de vackra, gamla byggnaderna i vår hemstad Gent. Stora delar av staden bestod av gamla byggnader, men det var inte så jättelätt att få dem på kort, antingen kom man för nära eller så var det reklamskyltar, gatlyktor, enorma lyftkranar eller byggställningar i vägen.
Foto: AliceSaraLovisa, Oktober 2013
Belgien, svartvitt
Soluppgång på väg till Oudenaarde, staden där vår utbytesskola i Belgien ligger.
Foto: AliceSaraLovisa, Oktober 2013
Soluppgång
Ville inte alls gå upp imorse, var så himla trött, men det släppte när jag kom till skolan. Det är lite jobbigt att jag tror att det är måndag idag, men det är skönt att det är helg imorgon så det gör inte så mycket.
Företagsplanering på svenska-norska-holländska-engelska
Kyrka i Bryssel, alla kyrkor i Belgien ringer väldigt konstigt för övrigt. Istället för det klassiska svenska ringandet spelar klocktornen melodier, väldigt förvirrande till en början men mycket trevligt!
Foto: AliceSaraLovisa, Oktober 2013
Belgien i färg
Ännu en lång dag har tagit slut. Vi började med studiebesök på ett destilleri (där de gjorde någon form av alkoholhaltig dryck) och marknad i en liten stad jag inte kan namnet på och spenderade sen eftermiddagen åt grupparbete. Vi är indelade i grupper så att svenskar, belgare och norskar är blandade och idag skulle vi ta fram en internationell lanseringsplan för ett av företagen i gruppen. Min grupp ska lansera ett Belgiskt företag, och så länge vi kommer ihåg att prata engelska går det hyfsat, men belgarna har en tendens att byta till sitt modersmål så till och från har jag inte en blekaste aning vad vi gör och hur det går, men sen plötsligt växlar de tillbaks till engelska och så inser jag att vi faktiskt kommit en bit till sen sist jag förstod. Vi ska få lite tid till arbetet innan vi ska redovisa, men först ska jag sova och vila mitt trötta huvud och mina slitna fötter. Det blir en hel del tänka bara när vi pratar eftersom det är norska eller engelska som gäller och det blir en hel del vandrande i städer mellan tågstationer, spårvagnsstationer och de platser vi arbetar eller är på studiebesök på.
Soova!
Låång dag
Belgien
Imorgon byter jag Sverige mot Belgien för några dagar. Genom skolan är jag med i ett projekt där unga entreprenörer från Sverige, Norge och Belgien träffas och delar erfarenheter, och imorgon åker vi, och ungdomarna från Norge, ner till Belgien för att träffas för första gången. Två av mina lärare och fem andra elever från min skola ska också med och jag tror vi kan få grymt kul. Äntligen ska vi åka! Vi har pratat om det större delen av terminen, men nu är vi verkligen här, det är dags att åka. Snart iallafall. Kvart i fyra kommer min väckarklocka ringa, förhoppningsvis är jag inte alltför trött då. Tänkte försöka ta en tidig kväll, men jag vet inte riktigt hur bra jag tror att det kommer gå. Har iallafall packat klart och tagit med det plugg som behöver göras under veckan, så det ska inte behöva hålla mig uppe sent. Vi har väldig tur på så vis att vi hade två prov och en redovisning förra veckan, men det är ändå ett seminarium och två inlämningar på fredag, så en hel del pluggande kommer det att bli på kvällarna. Utöver att umgås med de andra ungdomarna och arbeta på en uppgift vi ska få imorgon. Så taggad!!!
Belgien here we come
Har inte fotat på evigheter, men ikväll skapade månen ett så bra motiv att jag bara var tvungen att försöka fota det. Så himla irriterande att världen inte ser likadan ut när kameran tolkar den som när man ser den, men jag försökte iallafall.
Foto: AliceSaraLovisa, Oktober 2013
Moonlight
Det är kallt nu. Tillräckligt kallt för att regnet ska frysa och bilda en livsfarlig ishinna på trappen framför huset. Alldeles lagom kallt för att kunna gå flera km i rask takt, iklädd vinterjacka och med flera tunga väskor utan att bli varmare än precis så man inte fryser. Och sådär kallt så jag funderade på om det var regn eller snö som föll från himlen när jag körde hem från dansen igår. Känns lite konstigt när jag bara för några dagar sedan cyklade från bussen utan jacka, men ibland går det fort.
Kallt
Har precis kommit hem efter dagens roundaboutpass. Så himla roligt att dansa med tjejerna!! Vi har kommit halvvägs genom terminen, gått igenom alla steg och de är så himla duktiga! Alltid lika taggade, självklart lite svåra att få tyst på, men väldigt snabba på att lära sig. Och när de inte förstår eller tycker att ett steg är konstigt frågar de tills de förstår, det är väldigt skönt att de vågar. Haha, och det blir en del steg som måste förklaras många gånger. Kanske för att tjejerna egentligen är lite yngre än målgruppen, men främst för att jag inte kan räkna och bara kan höstens koreografi till musik, så förklaringarna blir lite luddiga, och sen när vi dansar med musik till går det ganska fort. Men efter några gånger fort och några gånger långsamt, sen några gånger till veckan efter så är alla med på hur steget är sen. Det här kommer bli grymt!!