Min kära far är en ängel!! När jag hade givit upp mina försök att hitta mitt försvunna skolarbete i datorns djungler av mappar kom han till slut hem och kunde hjälpa mig i sökandet. Som tur är för mig har han något bättre koll på datorer än mig och till slut (för det tog en stund även för ett proffs som honom) hittade han det. Så, han räddade mig helt enkelt från att behöva göra om allt jag gjort igår kväll och därmed kunna göra färdigt uppgiften idag istället för att behöva ägna hela dagen åt att göra om den. Nu är den inskickad och klar, precis i tid för vad jag hinner idag. Perfekt, med andra ord! Så återigen, min far är en ängel, en räddare i nöden och helt enkelt bäst i världen!!
Eller kanske inte. Jag har suttit här i mellan en och en halv och två timmar, och nu är dokumentet borta. Borta!! Jag har verkligen inte varken tid eller ork för det här!! Det är fortfarande flera frågor jag har bristfälliga svar på, och när jag till slut verkar lyckas svara på en av frågorna sumpar jag svaren. På riktigt!! Jaja, det är väl bara att skriva om allt igen...
Suck!!
Jag har fått förmågan att förutspå framtiden, åtminstone tillfälligt. Det är nämligen så att imorgon kommer jag inte att kunna gå normalt. Jag kommer ha så mycket träningsvärk att jag ifrågasätter hur hälsosamt det är att träna, men om ett par dagar kommer det att gå över och jag kommer att längta till nästa träning.
Så kan det gå när man tränar fotboll första gången på alltför många år. Sjukt jobbigt var det, men minst lika kul och det känns som att fotbollspelaren som ligger begravd någonstan djupt inom mig kanske, kanske kan vara möjlig att locka ut med träning, träning och ännu mera träning...
Spådomar
Skolan idag var väl inget särskilt kan man säga. Det märks att det är sommarlov snart. Engelskan var inte seriösare än lite rita, gissa, spring, matten var inställd och spanskan var förberedelse inför sista "provet", eller kanske salskrivning, eller vad man ska kalla det. Kort dag med mycket egentid, så fysikuppgiften är klar och religionsuppgiften är lite närmare klar än den var när jag gick upp imorse. Jag hann till och med handla lite nya kläder (trots att min budget går ut på att jag inte ska köpa något innan jag tar körkort) innan jag tog bussen hem. Det behövdes kan man säga. Jag äger typ ett bar shorts och ingen klänning eller kjol som är tillräckligt fin för att jag ska vara bekväm i dem i skolan. Men nu är det lite bättre iallafall!
Call it a day
Okej, jag är hemma och jag lever, men det är nätt och jämnt...
Första körlektionen på motorcykel är avklarad, men det var ju inte helt utan äventyr kan man säga. Jag fick köra ut till Kungsängen och träna manöver på en övergiven väg där och så långt gick allt utmärkt, men sen skulle jag vända för sjuttioelfte gången på den alltför smala vägen, och då kom diket lite för nära. Det resulterade i tvärnit, med handbromsen, och omkullkörning. Som tur är stod jag praktiskt taget still och varken jag eller motorcykeln skadades, men det är inte kul att ramla ändå. Jag har iallafall lärt mig hur jag borde ha gjort och vet det till en annan gång, för läraren tänker ta med mig till samma ställe nästa lektion också...
Sen när jag körde hem med pappa bakpå lyckades jag köra motorstopp minst en gång per korsning, och jag överdriver inte... Han tvingade mig att träna start i backe genom att på grusväg starta tio gånger, på olika ställen i samma backe, innan jag fick köra hem. Jag får väl erkänna att det gick allt bättre, till sista gången. När vi till slut körde hem (jag tappade räkningen på gångerna så jag vet inte hur många det blev, men minst 10) råkade jag stanna där det var som brantast. Pappa hoppade på och jag gasade lite extra för att klara den extra vikten av två personer istället för en. Första försöket blev motorstopp, andra blev bakhjulet och sen motorstopp när jag skrämt släppte både koppling och gas och tredje försöket blev det nästan lite körning på bakhjulet, men jag gav mig inte så den gången kom vi iväg.
Hur var det nu med at...
Rörken var idag en osäker plats att vistas på då Sveriges (eller egentligen Östra Aros?) MC anordnade tjejdag med fokus på kurvteknik. Nej, nu övrerdriver jag. Det gick riktigt bra, alla utvecklades och ingen skadades. Så himla kul att köra MC på bana! Eller framför allt att köra, känna att man utvecklas och få det bekräftat av instruktörer som är där för att lära oss vanliga dödliga! De är snälla och tar risken att låta övningskörare vara med, förutsatt att handledaren är med på alla instruktioner och tittar på hela tiden när man kör. Nu är jag ännu mer taggad inför lektionen imorgon!! Fast som vanligt är jag nervös också... Jag kommer till exempel köra motorstopp minst tre gånger oftare än när jag kör riktigt dåligt hemma, jag kommer köra väldigt mycket saktare än jag brukar och jag kommer säkert att missa någon viktig instruktion, något tecken eller någon regel. Det brukar kunna bli så när man blir lite nervös, och att ha en MC-lärare som hela tiden ligger nära och stressar i backspegeln är ett sådant tillfälle när alla de misstagen dyker upp. Har jag en känsla av, iallafall...
Nej, men ärligt talat känns det ganska bra efter dagen. Jag lyckades få vara flaggvakt ute på banan (dvs. man håller koll så inga hinder dyker upp) i en kvart tillsammans med en av instruktörerna för min grupp. Då han jag få lite extra instruktioner och feedback, slutsatsen blir att jag ska köra som om jag har en tung motorcykel och att jag ska lita på mig själv, han tyckte jag borde köra snabbare. Det blir intressant att höra vad MC-läraren har att säga under och efter morgondagens lektion på 70 minuter.
Nu kör vi!!
Eftersom jag igår morse trodde att jag inte skulle överleva dagen kan jag meddela alla som undrar att jag överlevde. Min fiollärare tog det rätt okej att jag ska sluta (eller göra ett uppehåll, som jag sa till henne), provet kändes okej (oops, har lovat massor av gånger att inte uttala mig om prov) och Zwierka varken sparkade mig, åt upp mig eller tjurade mot andra hästar så jag överlevde dagen utan problem.
Nog om igår. Idag har varit en sådär bra dag. Eller, det blev det när jag kollade min eds efter uppmaning från engelskaläraren. Wiiie!! Jag måste verkligen sluta uttala mig om prov. På riktigt den här gången... Hur som helst är det mycket lättare att göra de sista uppgifterna när man får veta att någon uppgift eller något prov gått som man velat. Har en religionsuppgift som känts enorm, men som nu känns överkomlig och möjligen klar inom en snar framtid, en fysikuppgift vi fick idag, som ska vara klar på onsdag (!!), en spanskauppgift och en svenskauppgift till nästa fredag, men ändå känns det lugnt.
Sen blir allt ännu lite bättre av att jag får träffa Lina imorgon!! Känns som en evighet sen sist!
Eftersom det är en så bra dag tänkte jag bjuda lite på mig själv också...
Foto: Pappa, Augusti 2008
Bra, sen dåligt och s...
Himlen är oskyldigt blå
som ögon när barnen är små
Att regndroppar faller som tårarna gör
Det rår inte stjärnorna för.
Äskling jag vet hur det känns
När broar till tryggheten bränns
Fast tiden har jagat oss in i en vrå
är himlen så oskyldigt blå
När vi växte opp
Lekte livet vi var evighetens hopp
Det var helt självklart att vår framtid skulle bli
Oförbrukat fri.
Somrar svepte fram
Jorden värmde våra fötter där vi sprang
Rågen gungade och gräset växte grönt
Hela livet var så skönt
Himlen är oskyldigt blå
som ögon när barnen är små
Att regndroppar faller som tårarna gör
Det rår inte stjärnorna för
Äskling jag vet hur det känns
när broar till tryggheten bränns
Fast tiden har jagat oss in i en vrå
är himlen så oskyldigt blå
Frusna på en strand
Flög vi med drakar medan tiden flöt i land
Vi var barn som ingen ondska kunde nå
Himlen var så blå
Nu tar molnen mark
Jag var förblindad av att solen sken så stark
Men mina ögon kommer alltid le mot Dig
Kan det begäras mer av mig
Himlen är oskyldigt blå
Djupaste hav likaså
Att regndroppar faller som tårarna gör
Det rår inte stjärnorna för
Äskling jag vet hur det känns
När broar till tryggheten bränns
Fast tiden har jagat oss in i en vrå
är himlen så oskyldigt blå
Ted Gärdestad
Så långt, men ändå så...
Det finns en viss risk att jag inte överlever dagen. Eller ens morgonen.
Det första jag ska göra idag är nämligen att tala om för min väldigt manipulativa fiollärare att jag ska sluta. Vet inte riktigt hur jag ska ta mig igenom det och ändå hinna till bussen. Men båda delarna är extremt viktiga. Efter fiolen har jag nämligen ett supermega viktigt fysikprov, som börjar när jag sätter mig på bussen dessutom. Om jag överlever så långt som fram till lunch är det inget farligt som händer sedan på ett tag, men ikväll är det ridning, och enligt vissa finns det en risk för att det är farligt, har jag hört. Så kanske är det dagens trippel och inte dubbel, men ridningen räknas inte...
Dagens dubbel
Äntligen fotboll igen!! Ikväll ska jag premiärträna för första gången på allt för många år!
Och förstås på allt för många veckor, typ två eller tre....
Så himla taggad, fast lite nervös också. Det är liksom ett lag jag inte känner alls, eller jag vet två som är med, men det räknas inte, jag har inte SPELAT fotboll på jättelänge, och inte på riktigt på 4 eller 5 år. Jag HAR instruerat, kollat/hejat på och tänkt fotboll, men det räcker inte riktigt. Man måste spela och förstå också. AHH!
Först måste jag förstås ta mig dit också, med cykel, så jag hoppas att vinden är med mig och jag inte är alltför slut när jag kommer till fotbollsplanen. Vore inte så kul att cykla dit och sen inte orka träna och dessutom behöva cykla hem efter det. Men jag har bestämt att vinden kommer att stanna som den är nu eftersom det borde innebära att jag har medvind.
Finally
Plugga, plugga, plugga!!
Det suger att vara sjuk i slutet av terminen... Man kommer långt efter i allt och måste ta igen allt på samma gång, typ samma vecka. Känner att jag har en monstervecka framför mig med två prov på onsdag, ett på torsdag, ett seminarium på fredag och tre arbeten som borde skrivas typ nu. Inte riktigt kul, men jag gillar att ha mycket att göra, så det är bara att se det positiva. Jag kommer åtminstone kunna plugga de fyra dagar som är kvar innan nästa helg. För att vara helt ärlig har jag faktiskt varit ganska duktig och pluggat matte idag, så det är inte riktigt lika mycket panik inför nationella längre, men när det är måndag morgon och man har ett helt kapitel som är orört är det ganska tungt, men det var bara att ta upp boken, vara tråkmåns när lillasyster ville spela spel, umgås eller allmänt ha sällskap och räkna. Resultatet efter en heldag är iallafall att kapitlet är genomräknat så inte en enda uppgift är orörd längre. Riktigt skönt.
Sen kollar man på skrivbordet och ser fysikboken, ekonomiboken, romanen till svenskan och romanen till engelskan och inser att man inte har kommit särskillt långt ändå. Och så kommer man på spanskauppgiften och religionsarbetet som också ska göras. Haha, jag kommer inte att ha något liv den närmaste veckan, men om allt går som jag vill är det värt det!
Million pieces
Jag måste säga att jag bra gärna skulle vilja leva i TV-serien Downton Abbey. Igår visade svt tre avsnitt efter varandra och trots att jag redan sett dem kunde jag inte låta bli att se alla igen. De största problem de har är att korsetten sitter för hårt, deras vackra klänningar är tråkiga, att den de sitter bredvid vid middagen är tråkig eller att de inte har hittat någon att gifta sig med än. Okej, det är bara det fina folket, deras tjänare kanske har större problem, men alla verkar väldigt nöjda med sin lott, och alla problem löser sig snart.
De har inga prov att plugga för, inga tankar överhuvudtaget på att jobba eller ens om de skulle kunna jobba. Dagarna är bara ett mönster av att rida, gå på bjudningar, bjuda hem grannar och rika unga män och gnabbas med en ärlig, envis och ofta taskig farmor. Sen måste man såklart lägga till lite konflikter mellan de tre döttrarna i huset, men jag skulle kunna leva med det, förutsatt att jag var Mary eller Sibyl. Fast farmorn i huset skulle jag också kunna tänka mig att vara!
Downton Abbey
Idag har varit en bra dag, trots att allt inte gått som planerat. Jag har plockat sten på åkrarna åt bonden jag bor granne med, (med lantismått, vilket betyder att det är 2.5 km med cykel), med hjälp av en fyrhjuling. Det är galet kul att köra fyrhjuling, men jag vet inte hur lagligt det är att köra utan skyddsutrustning på allmän väg. Sen kanske fungerande bromsar är att föredra, men det fanns såklart inte. Trots det har jag, hela dagen, farit runt på åkrarna och plockat sten, om man får instruktionerna av en bonde som även är polis borde det inte vara några problem...
Så långt gick allt bra, men såklart körde jag fast med fyrhjulingen längst bort på den åker som ligger längst ifrån gården. Bara att ringa bonden så han och en anställd kunde komma och knuffa/köra/lyfta bort fyrhjulingen från den värsta geggan. De passade på att skratta lite åt mig samtidigt, kul, verkligen...
Sen lyckades jag köra soppatorsk också, men det var när jag tänkte sluta och på en åker som ligger vid gården, så reservtanken räckte för att komma hem.
Juste, får inte glömma det bästa. Det som är ännu bättre än att jag nu kommer att vara några kronor rikare den dag bonden bestämmer att det är dax att betala ut lön till sommarjobbarna. Jag mötte min granne som precis (eller i julas, men det är typ samma sak) skaffade häst. Jag har ända sen hästen dök upp i sin hage bredvid vägen velat fråga om jag kanske kan få rida någon gång eller om jag kan få hjälpa till i stallet om det behövs, och idag erbjöd hon mig att komma och provrida någon gång! Wihi, det gjorde min dag!!
(O)Lagligt, eller?
Jag har just bestämt, och kontrollerat med mycket vetenskapliga medel, att jag nu är frisk. Alltså har jag inte ont i huvudet, jag känner mig inte febrig, jag är inte orklös och jag känner mig allmänt frisk och redo att börja träna igen. Mina vetenskapliga metoder? De heter Seitz, Bach, Fiocco, Weber, Vivaldi och Händel. Obegripligt? Jo, om man har feber är det outhärdligt att lyssna på, eller ännu värre, spela fiol. Eftersom febertermometern sällan, eller aldrig, visar om jag har feber eller inte har jag därför utvecklat min egen metod genom att spela fiol. OM det går bra är jag frisk och annars har jag feber. Extremt smidigt tycker jag. Och eftersom jag just lyckades ta mig igenom 8 stycken, alla skrivna av varsin av gubbarna ovanför, är jag friskförklarad. Haha, då kan jag köra motorcykel hela helgen och träna fotboll på tisdag. Alldeles utmärkt!
Jag ska börja spela fotboll igen!! Vet inte om jag redan sagt det kanske, man blir så senil av två år på Kunskapsskolan och sen ett år på Kunskapsgymnasiet... Men att spela match innan jag ens hunnit med en träning tyckte jag var att ta i, mamma föreslog en träning och sen match, men jag håller fortfarande inte riktigt med om att det är en bra idé... När man inte har spelat på flera (typ kanske 5?) år har man tappat mycket, teknik, spelförståelse, placeringar och kanske framförallt konditionen (även om jag har tränat annat under tiden...). Riktigt kul ska det bli iallafall!!
När inte tekniken fun...
Nu är orienteringstävlingen jag lagt banor till. stressats av, längtat till och bävat för över. Igär kväll smällde det. Alla kom tillbaks, (tack och lov för det), klubbens erfarna var nöjda med banorna, (även om erfarna löpare tyckte att det var lätt, men det är så det ska vara), och alla orienterare jag såg verkade vara nöjda. Själv hade jag kiosktjänst hela tävlingen och såg därför inget av de tävlande eller skogen utom när de kom och köpte korv, dricka, godis och ännu mera korv. Vi sålde galet mycket korv de två timmar kiosken var öppen!
Trots att det har regnat. enormt mycket, den senaste tiden var det inte så farligt blött i skogen. Det var et kärr jag tvingade ut dem i som tydligen var riktigt blött, men ingen orientering utan blöta fötter, så är det bara. Igår hade vi iallafall solsken och värme, men däremot blåste det storm, så det hade kunnat vara lite bättre...
Nu bär det av mot skolan och nationella prov i engelska, hoppas det går bra!
Solsken, dubbade skor...
- Bella Swan, Eclipse
Foto: Alice Sara Lovisa, 2011