0 Läs mer >>
Imorgon händer det till slut. Jag börjar officiellt min AT. Jag har medicinblocket först och ska gå intro på medicinkliniken första veckan. Är jag nervös? Absolut. Ett helt år har jag jobbat på ortopeden och mest fokuserat på ben och huruvida de är hela eller inte, nu ska jag istället fokusera på i stort sett allt annat i kroppen som kan fungera mer eller mindre bra, och framförallt allt som fungerar mindre bra men inte kan bli bättre av att opereras. Det kommer bli lärorikt. På många sätt känns det som ett bra ställe att börja på, och en bra grund att ha innan resten av min AT. 
Jag har haft "sommarlov" i Uppsala en vecka och varit helt ledig. Träffat familjen, hängt med min mormor och fikat och ätit med fina vänner. Kommer ha semester i sommar också, men det var skönt att få lite ledigt nu mellan ortopeden och AT också. Det var frestande att jobba på fram till i fredags (jag har trivts väldigt bra på ortopeden och är dessutom lite arbetsnarkoman after all) men önskade ledigt i förebyggande syfte och det var nog bra.

Tidigt sommarlov

0 Läs mer >>
Senaste veckan har jag varit på internatkurs i akutmedicin på en kursgård strax norr om Luleå, precis vid havet. Första "riktiga" veckan av AT, även om jag rent praktiskt inte börjar förrän om en vecka. Vi har drillats i akut omhändertagande och ABCDE med undersköterskor och sjuksköterskor från akuten som spelade patienter. Med mer eller mindre tillspetsade fall, mer eller mindre samarbetsvilliga patienter. 
Det har varit en väldigt intensiv vecka, absolut lärorikt, kul på vissa sätt, jobbigt på vissa sätt. Trevligt att lära känna några av de andra AT-läkarna, ordentligt stresspåslag i scenarieträningen... Förhoppningsvis kan jag känna mig lite tryggare när jag står där på medicinakuten i sommar. Och som tur är finns ju erfarna kollegor att ta hjälp av. 
Imorgon är det dags för den där halvmaran jag fick för mig att jag ska springa. Började få ont i min ena fot i måndags, ignorerade det och sprang ändå i tisdags men sen har jag avlastat så gott det går för att förhoppningsvis kunna springa hela vägen imorgon. Lite känns det som att jag ska vara nöjd om jag kommer i mål...

Magitrick, akutscenar...

0 Läs mer >>
I lördags kväll, alldeles för sent egentligen, fick jag ett infall och anmälde mig till en halvmara om två veckor. Lite spontant sådär. För varför inte? Okej, helt spontant var det kanske inte, har funderat på om jag inte borde leta upp någon form av lopp den här sommaren/hösten här i Norrbotten, dels för att det vore kul, dels för att ha något att träna för. Jag har lättare att träna om jag 1. har någon som håller koll på att jag går till gymmet/springer (i Uppsala var det receptionspersonalen på gymmet, var jag inte där på morgonen på några dagar fick jag absolut förklara varför när jag kom igen) och/eller 2. har något att träna inför, exempelvis Vasaloppet i vintras. Just nu har jag inget av dem eftersom jag tränar på ett obemannat gym, på morgonen när jag i stort sett är ensam, och inte har något event eller lopp inplanerat. Utifrån förutsättningarna rullar det på ganska bra ändå och jag har kommit igång med löpningen först inne på löpband (finns det något tråkigare?) och sen ute när snön försvann från cykelbanorna, men det kan ju komma en dip i motivationen när det är bra att ha en ursäkt till att ta fram löparskorna. 
Letade lite för någon vecka sedan och hittade två lopp i Luleå i år, dels halvmaraton 21 maj, dels Vårruset med 2,5 eller 5 km den 7 juni. Efter det helt tomt hela sommaren. Varför bara lopp när snön knappt lämnat marken? Kunde ju tycka att det hade varit snällt med ett lopp i augusti eller så här, med tanke på att utelöpsäsongen precis börjat för oss fegisar som vägrar springa ute när det är is/snö på marken... Men iallafall.  Eftersom jag åkt till Uppsala i stort sett varje gång jag varit ledig mer än en vanlig helg senaste året kan ju se det lite som sightseeing i Luleå om inte annat.

Vad är det värsta som...

0 Läs mer >>
I fredags jobbade jag min sista dag som underläkare innan AT. Jag hann med nästan ett helt år på ortopeden innan jag nu om ca 3 veckor börjar min allmäntjänstgöring. Det har gått otroligt fort, framförallt senaste 5 månaderna. Allt som oftast har jag stortrivts på ortopeden, med trevliga kollegor och bra stöd, så det är lite tråkigt att sluta, men den där ATn måste ju göras om det ska bli något leg och någon form av riktig läkare av mig, så det är ändå skönt att få börja. Sista dagen hade jag tänkt att jag skulle få gå hem i tid eller kanske till och med lite extra tidigt, men icke. Jobbade över en timme i vanlig ordning för att hinna rensa signeringslistan, skriva ut patienter från avdelningen och skicka remisser för infarter och borttagning av stygn och allt vad det var. 
Innan AT har jag lite ledigt (något ska en ju göra med alla komptimmar som samlats på hög...) och har ca noll planer för närmaste veckan. Jo, har en bil som ska lämnas på verkstad pga fungerar suboptimalt. Men bortsett från det är planen mest att ta det lugnt. Kanske möjligen titta lite på gamla anteckningar och kursböcker om internmedicin inför AT, men helt ärligt är sannolikheten att det händer inte enorm. Jag börjar min AT just på medicin och just nu har jag betydligt bättre koll på vad jag ska göra med en bruten arm eller fot eller höft än smärtor i bröst eller mage eller huvud... Förhoppningsvis kan jag skrämma liv i lite av de kunskaper jag ändå lyckades samla på mig under utbildningen så ska den här sommaren kunna passera också. 
Bilderna är från påskhelgen som spenderades i Uppsala, här uppe har vi fortsatt lite snö kvar, men vägar och cykelbanor är snöfria sedan några veckor. Det snöade förra söndagen, men inte mer än att det försvann dagen efter. Jag är dock ganska säker på att det fortfarande ligger is på älven bara några hundra meter bort även om det är en tidsfråga innan det också försvinner och jag inte skulle våga mig ut på isen längre. En ambition, bortsett från repetition inför AT, för den här veckan är att komma ut med kameran igen och återuppta mitt lilla fotoprojekt för året, på uppdrag av mina syskon. Kanske kan beta av några teman? Känner jag mig själv rätt kommer jag klättra på väggarna innan onsdag om jag inte hittar på något att göra med all tid. 

Tiden flyger