Sista dagen på plats i skolan för den här veckan, ganska skönt faktiskt. Vi ska gå igenom hjärta, kärl och blod och sen får vi se hur mycket mer vi hinner. Läraren tycker om att sluta tidigt och skjuta upp saker till nästa föreläsning, så det är alltid lite spännande att se vad han hittar på. Börjar komma in i rutinerna nu, pendla och plugga. Och kroppen har vant sig vid mina hopplösa lunchmackor. Eh, ja, eftersom jag slutar 12 eller börjar 13 blir det lunch på tåget, bara för att jag inte tar ett senare/tidigare tåg så att jag hinner äta på skolan, och då blir det mackor, frukt och risifrutti i olika kombinationer. Igår lyxade jag med matlåda på mammas jobb mellan skola och träning, men trots att jag bara ätit en slarvig macka sen frukost (vid 6) var jag inte hungrig förrän jag börjat äta, och då var klockan redan halv tre. Måste bättra mig på det här med ordentlig lunch...Träningsvärk here we ...
Första passet på gymmet efter sommaren, R.I.P.P.E.D. och jag känner att jag lever. Inte helt kul att de muskler jag trots allt hade innan sommaren är som bortblåsta, men så går det när man inte tränar på två månader. Det känns iallafall lite bra att det var musklerna, och inte konditionen, som begränsade mig mest idag. Kände hur mycket bättre jag mådde bara jag gick mot gymmet, och även om passet var så tungt att mina muskler skrek i protest nästan rakt igenom och jag verkligen inte hade någon kraft att ta i med under kickboxdelen känns det underbart att ha det gjort. Sen att jag inte kommer ta mig ur sängen imorgon är en annan sak, men jag tycker om träningsvärk så det blir bra det också. Kanske ska vara lite glad att det inte är våning fem som gäller i skolan imorgon...
Känner att det kommer bli ett antal timmar här i höst och vinter, mår så bra när jag håller igång träningen ordentligt!
Vi har börjat gå igenom hjärta och kärl idag, inte mycket nytt och spännande där, men helt klart en välbehövlig repetition. Det är mycket jag känner igen, och det är mycket jag känner att jag har koll på, men inte förrän läraren har tagit upp det eller närmat sig just den grejen, så det är nog nyttigare än jag tror att gå på föreläsningarna. Har en supertrevlig kursare som tycker att jag ska njuta av att ha lite förkunskaper, hon skulle mer än gärna ha koll på det här innan, så jag kanske ska försöka följa hennes råd. Det är skönt att ha koll och man har så fantastiskt mycket tid till att göra annat (som att träna eller umgås) när man inte behöver sitta och läsa in begrepp hela dagarna.
Lite väl länge sen...
Men idag var det dags för nervsystemet, och nu känns det som att jag faktiskt kommer lära mig något av kursen. Inte för att nervsystemet är något helt nytt, men för att vi gick igenom det en gång och inte lika noggrant som alla gånger vi repeterade cellen. Trevliga kursare (än så länge xD ) och en lärare som lyckas göra föreläsningarna givande från början till slut, trots att de är tre timmar långa. En massa timmar på tåg och bus är väl kanske inte optimalt, men med lite plugg och planering att göra går tiden fort.
Dessa trappor... Som om det inte var nog att släpa runt på en kursbok på 1,7 kg hela dagarna så ska vi släpa dem upp för alla trappor också. Till femte våningen, oftast. Lite muskler borde det väl kanske ge, men ändå.Högskolan
Nu är det nära på riktigt. Imorgon börjar jag plugga på högskola. Haha, pendlar mellan att tycka att det verkar sjukt drygt att jag ska pendla till Gävle fem dagar i veckan för att läsa en kurs som verkar innehålla samma saker som Biologi 2 och att tycka att det är fantastiskt att jag redan har en del förkunskaper och därför kommer få det lite lättare så här i början. Spännande ska det bli hur som helst och eftersom jag har turen att få en tågdejt med Betty redan imorgon bitti kommer jag iallafall hitta fram till själva skolan. Börjar undra hur smart det egentligen var att boka in ett kvällspass på jobbet imorgon, ännu mer med tanke på att tåget från Uppsala går klockan 6 på morgonen och jag sen ska jobba till 22 på kvällen, men jag kommer att klara det. Och så börjar jag som tur är inte tidigt på tisdag, så jag får sovmorgon till och med. Tror jag har koll på det mesta jag kan behöva ha koll på imorgon, jag vet vilken sal jag ska till och hur jag kommer dit, jag har all kurslitteratur (som behövs just nu) hemma och busskortet är fixat så nu är det bara att packa väskan, se till att sova ordentligt och köra.
Höstens kurslitteratur, saknar bara en eller ett par böcker...
Högskolan nästa
Nej men det är ju kla...
Aj, säger jag bara... Har sprungit min första orienteringstävling för säsongen idag, fegade och valde en enkel bana där der bara är att följa stigarna, men det är alltid nåt. Nästa tävling kanske jag vågar uppgradera till en bana som är mer anpassad till vad jag "borde" springa, med tanke på min ålder och att jag faktiskt tränat orientering några år. Dagens bana var anpassad efter 12-åringar, ungefär, så som sagt något fegt av mig...Igår var jag på roadtrip till min kära farmor, passade på att hälsa på medan jag är ledig och inte har en massa plugg att begrava mig i. Bakade en äppelpaj innan jag åkte (hon klagar på att hennes ugn är för liten för att man ska kunna baka i den) som vi kalasade på med lite vaniljsås medan jag fick en uppdatering om senaste skvallret från släkten. Vad mina små kusinbarn heter, när nästa kusinbarn är beräknat, vem som hälsat på och allt möjligt spännande. Är lite imponerad att hon lyckas ha sån koll, vi är ändå ganska många kusiner och farmor är inte superung längre... Riktigt trevligt var det. Hon tycker minsann inte att jag ska åka utomlands själv, om jag åker på volontärresa eller bussresa eller någon annan form av arrangerad resa utan att känna någon annan som är med på samma resa är det acceptabelt, men helt själv ska jag minsann passa mig för att åka. Vi får väl se hur det blir, har lite olika alternativ jag funderar på... Lite roadtrip
Bästa Betty och hennes lilla charmtroll var här igår, Myyys! Precis vad jag behövde kan jag tala om. Bara prata om allt och inget en stund. Haha, och äta min mycket ambitiösa mat (hehe, not) som trots allt smakade godkänt (om jag får säga det själv) och systerysters äppelkaka. Lite sjukt att vi ska pluggar på samma ställe, samtidigt om bara några dagar. Hoppas, hoppas, hoppas på att vi har skola samtidigt måånga gånger i höst så vi kan ha tågdejt lite då och då. En timme på tåget skulle kunna gå vääldigt fort... Första gången resten av min familj fick träffa charmtrollet, och ja, vad säger man. Mor min bara måsta prata lite (eller mycket xD ) med alla små. Haha, jag får nog skärpa mig lite på det här med koll på tider och sånt igen, vi skrattade en hel del åt mina halvförvirrade svar på hur och när jag tänkte att jag ska ta mig till skolan på måndag, meeeen som tur är har Betty superkoll och jag har helgen på mig att skaffa mig den superkollen. Hehe, eller så hänger jag bara med och låter bli att ha pedantkoll, bara för att utmana ödet... Mycket prat om plugg och hösten iallafall. Och allt möjligt.
Myys!
"Mina" tanter är så mysiga!! Egentligen vet jag inte om jag borde tycka att det är supertrevligt att de så gärna pratar med mig en stund medan jag gör ordning deras frukostmackor, diskar undan, plockar fram medicinen eller hjälper till med kläderna eller om jag borde se det som att det är tråkigt att de inte har någon annan att småprata med, men många av dem har väninnor, syskon, barn, barnbarn och andra nära och kära som bryr sig om dem och pratar med dem. Det är väl kanske så att oavsett hur många du känner är det lätt att det blir ensamt, framförallt om man av olika anledningar är bunden till sin lägenhet. Mest är jag nog glad att jag kan bidra med något oavsett vem jag kommer hem till. Det spelar ingen roll om någon har en dålig dag, inte fått sova ordentligt eller bara allmänt är bitter på livet, jag kan ändå göra en insats genom att hälla upp ett glas juice, koka lite kaffe, hjälpa till med stödstrumpor eller plocka upp något som hamnat utom räckhåll på golvet. Eller bara småprata, slänga käft, retas eller peppa en stund. Vissa är så himla snabba att börja retas. Det kan vara allt ifrån att man inte kan vrida på kranen ordentligt till att man håller på och tappa byxorna (för att hälften av byxorna saknar knapp och alla byxor har värdelös gylf). Och, ja, ibland är de lite som små barn och säger precis vad de tänker oavsett om det är något man borde säga högt eller inte. Men lika charmiga är de ändå!
En bra dag på jobbet
Alltid lika stolt, al...
Tänkte ladda upp för kursstart nästa måndag med en hel veckas jobb, men det tänkte inte jobbet. Inte ett enda pass fanns ledigt. Nästa vecka (och veckan därefter) finns det däremot gott om pass, bara för att jag har plugg att göra då. Igår slog jag till med dubbelpass istället, för att kompensera, så det blev mååånga timmar i streck igår. Skulle jobba dag och sluta 16, men 15.45 ringde min kära kollega och frågade om inte jag kunde jobba kväll också, det saknades en personal till kvällspasset. Så det var bara att göra klart det jag höll på med, cykla tillbaks till kontoret för att få schemat för kvällen, byta om (himlen öppnade sig medan jag cyklade till kontoret så det rann om mig när jag kom dit) och köra på några timmar till. Blev konstigt nog inte otrevlig eller supertrött innan jag kom hem, men å andra sidan var alla supertrevliga. Allt från retstickor till guligulltanter. Just igår var det vääldigt lugnt på kvällen, dessutom, så kanske hade jag en snäll första kväll. Vi får väl se om det blir några fler inringningar i veckan, det har ju hänt förut att det saknas någon under ett pass, men annars blir det fokus på att hinna med allt som inte hinns med när jag pluggar sen.
Dubbelpass
Åkte med på orienteringstävling idag, som supporter. Har varit förkyld och haft feber till och från hela veckan, så det var inte läge att springa eller ens gå en bana för sakens skull, men det kan ju vara trevligt att komma ut och heja på längs upploppet. Sen kom regnet. Familjen hade sprungit iväg till starten och jag satt kvar med väskorna för att invänta deras målgångar och himlen bara öppnade sig. Lyckades gömma mig och alla våra saker under paraplyer, men det regnade så mycket att det började droppa in lite till slut. Medan det regnade satt jag så hopkrupen att jag såg ungefär två decimeter utanför filten och paraplyet, så när det väl lugnade sig lite (tillräckligt för att jag skulle våga ställa mig upp och krångla på mig ett par regnbyxor medan jag balanserade paraplyet över mig själv och packningen) fick jag en liten chock. Skogsområdet som innan regnet varit hyfsat fint och vattenfritt hade översvämmats en aning, med rejält med vatten i ett dike som gick tvärs över upploppet. Inte avunsjuk på alla som fick springa igenom/runt/hoppa över. Men å andra sidan var de redan genomblöta från topp till tå av regn och våtmarker så jag skrattade lite åt alla om ansträngde sig för att inte kliva i vattet. Tror jag får satsa på att springa lite mer orientering i höst än jag gjort de senaste säsongerna. Inte särskilltsvårt eftersom jag snittar en tävling och en träning per säsong, men ändå.
Och himlen öppnade si...
Så, Taizé. En och en halv vecka utan telefon, internet, dator, TV. Tillsammans med fantastiska människor åkte jag buss från Uppsala ner till Frankrike, en resa som tar 30 timmar men kändes otroligt mycket kortare, för att träffa nya människor från världens alla hörn, tänka, reflektera och bara vara. Det är lite svårt att sätta fingret på vad man egentligen gör i Taizé, det var aldrig sådär att det kändes som att det inte fanns något att göra men samtidigt var det aldrig stressigt. Det var rutin att gå på bön i kyrkan tre gånger om dagen, att köa minst en kvart inför varje måltid, diskutera och samtala två timmar varje förmiddag och två timmar varje eftermiddag. Det låter lite inrutat och tråkigt, men det är ganska härligt när man är där. Första halvan av veckan funderade jag på hur i hela friden jag skulle få dagarna att gå tills det var dags att åka hem, inte för att jag absolut ville därifrån utan för att det kändes som att det räckte att följa rutinerna ett par dagar innan det var dags att återgå till vardagen här hemma. Men ju längre in i veckan vi kom, desto mer ville jag vara kvar längre. Alla nya spännande människor att lära känna och så lite tid kvar att göra det på!
Vi fick sova i baracker, och inte i de här tälten, men trots att det är skönt att sova i en riktig säng och ha tak över huvudet var vi ändå ganska många som sett fram emot att sova i tält. Men med tanke på att det stormade (och då är det ordentligt åskoväder) två kvällar var det ganska skönt att kunna ta skydd inomhus och inte behöva krypa ner i en sovsäck i ett tält.
Tysta dalen, vissa går dit för att sova, andra för att sola och ytterliggare andra för att i tystnad försöka hitta lösningen på diverse olika problem.
Bibelstudier. Broderns inledningar eller predikningar eller vad man ska kalla det var intressanta, men aningen långa så det var lite svårt att hålla fokus hela timmen. När vi fick gå ut i smågrupper sen och prata om vad brodern just berättat var det mycket lättare att hålla sig vaken. Vi hade lätt kunnat lösa många av världens problem om vi bara fått styra ett tag!
Taizé
Tänker inte försöka säga något smart om Frankrike idag, det får vänta ytterliggare någon dag. Feber har jag haft sen jag kom hem natten mellan måndag och tisdag iallafall, några nätter med riktigt många timmars sömn har jag slagit till med och inte mycket har jag uträttat de tre dagar jag varit hemma, men kurslitteraturen är iallafall uthämtad (de tre böcker jag köpt) och förberedelserna inför kursstarten om en och en halv vecka är i full gång. Gah! Nu är det nära på riktigt!! Ska jobba på måndag och efter det vet jag förhoppningsvis lite mer om hur mycket jag eventuellt kan få jobba medan jag pluggar i Gävle. Och hur mycket jag kommer hinna jobba nästa vecka. Nu ska jag hålla alla tummar för Angelica Bengtsson och de andra svenska atleterna som tävlar för fullt i EM.