Jag känner att det kanske vore en dum idé att bråka med mina kära lärare så här 3 månader innan studenten. Så jag ska göra mitt absolut bästa för att undvika det, men den senaste tiden har jag hittat en himla massa saker att irritera sig över. Kan det kanske vara så att jag längtar till studenten tro? Haha, håller på att driva lillebror galen med mitt tjat om exakt hur många månader, veckor och dagar det är kvar till studenten, hur nära det är ena sekunden och hur långt bort det är nästa sekund. Tiden går så fort, men samtidigt så långsamt på något vis. De senaste fyra veckorna, med start när jag flög till Barcelona, har gått extremt fort med mycket stress över saker jag borde ha gjort (istället för att helt enkelt göra dem har jag panikat över att jag inte gjort dem tidigare, inte särskilt smart) och jag vet att den kommande veckan, med planering inför och genomförande av Våga Vara Egen mässan nästa torsdag kommer att gå ännu fortare. Gah!
I lördags var det dags. Tjejvasan. 3 mil. Solen strålade, det var kallt och klart i luften... Eller inte riktigt, det var mulet och strax över nollgradigt, alltså inte roligaste snöförhållandena, men sånt är livet. Jag hade precis lagom mycket fäste för att ta mig upp för backarna utan att halka bakåt men av någon konstig anledning (det var säkert min extremt dåliga teknik) var det ganska bakhalt där det var platt. Starten gick 10.15 och många backar, några pappersmuggar blåbärssoppa, dragspelsmusik från en skidlös man med pjäxor, en himla massa skotrar och skoterägare, två vurpor åt samma håll (kunde svära på att mitt högra ben skulle vara så blått att det inte gick att se att det var ett ben dagen efter), 3 timmar och 9 minuter senare gick jag i mål. Jag tog mig igenom!! Hade som mål att klara mig under 3 timmar, men trots att det tog 9 minuter längre är jag nöjd. Förra året åkte jag Kortvasan, som är precis samma spår, på 3 timmar och 41 minuter, så det var lite drygt 30 minuter bättre. Yey!! Men det där högra benet som skulle bli helt blått, det har inte ens ett litet blåmärke... Nu är det bara att träna inför näste etapp i Tjejklassikern, Vätternrundan. Spinning, here I come!!
Tjejvasan
Sportlov
Heja, heja! Fotoförmedlingen har fått två användare idag, TVÅ!! Malin skickade ut ett mail till fotografer i Uppsala imorse för att berätta att vi finns, att de gärna får besöka vår hemsida och att vi ställer ut på UF-mässan om knappt en månad och genast hade vi en registrerad. Sen fick vi vår andra registrering nu på eftermiddagen. Så kul att det är någon mer än vi själva som tycker att det är en bra idé!!! Det gjorde min dag, bara sådär ändå. Nu ska vi bara hitta på ett förnurligt sätt att nå ut till fler...
Foto: AliceSaraLovisa
Vi är på gång
Just nu känns framtiden mycket mer lockande än nuet. Livet efter studenten. Om fyra månader står vi där, dagen efter studenten. Det är slut med skoluppgifter, alla prov är skrivna och de personliga handledningssamtalen på måndagar är en del av det förflutna. Kan inte låta bli att gå in på studera.nu och leta utbildningar stup i kvarten. Att jag egentligen borde skriva klart en och en annan uppsats och labrapport orkar jag inte riktigt bry mig om, åtminstone inte hela tiden. Nu börjar de flesta inlämningsuppgifterna (som måste in senast på fredag) ordna upp sig, men än är det en bit kvar. Att åka till Barcelona var asnajs just då, men nu när jag ska ta igen allt plugg jag borde ha betat av förra veckan är det inte riktigt lika najs... Det är bara att kämpa sig igenom det, men nu ska jag lyxa med en tur till gymmet och lite R.I.P.P.E.D med tidernas bästa instruktör, Kayleigh!!
Framtiden närmar sig ...
Jag vill ut och se världen. Själv, på mina villkor och med det sällskap jag själv väljer. Nog för att gänget från Göteborg är hur trevliga som helst, men jag vill gå min egen väg, se "min" del av staden, köpa min lunch där jag själv önskar och göra precis det jag vill, precis när jag vill det. Utan att behöva förklara att jag inte känner för att gå ut på klubb, att jag inte bryr mig ett dyft om vilken affär vi går till härnäst eftersom jag ändå inte kommer att leta tillräckligt noga för att hitta något eller att jag hellre letar efter lokal mat på marknaden än att gå på Burger King eller Mc Donalds eller Subway för att äta lunch. Jag börjar förstå varför man kan arbeta dag och natt för att sen kunna resa precis dit man vill. Å vad jag vill ut och resa!!