Tjejvasan

I lördags var det dags. Tjejvasan. 3 mil. Solen strålade, det var kallt och klart i luften... Eller inte riktigt, det var mulet och strax över nollgradigt, alltså inte roligaste snöförhållandena, men sånt är livet. Jag hade precis lagom mycket fäste för att ta mig upp för backarna utan att halka bakåt men av någon konstig anledning (det var säkert min extremt dåliga teknik) var det ganska bakhalt där det var platt. Starten gick 10.15 och många backar, några pappersmuggar blåbärssoppa, dragspelsmusik från en skidlös man med pjäxor, en himla massa skotrar och skoterägare, två vurpor åt samma håll (kunde svära på att mitt högra ben skulle vara så blått att det inte gick att se att det var ett ben dagen efter), 3 timmar och 9 minuter senare gick jag i mål. Jag tog mig igenom!! Hade som mål att klara mig under 3 timmar, men trots att det tog 9 minuter längre är jag nöjd. Förra året åkte jag Kortvasan, som är precis samma spår, på 3 timmar och 41 minuter, så det var lite drygt 30 minuter bättre. Yey!! Men det där högra benet som skulle bli helt blått, det har inte ens ett litet blåmärke... Nu är det bara att träna inför näste etapp i Tjejklassikern, Vätternrundan. Spinning, here I come!!

Kommentera här: