Snart två månader in i medicinblocket är jag inte omvänd och frälst, men kan inte påstå att jag vantrivs heller. Det är rätt trevligt på medicin, även om det är aningen långsammare än jag kanske skulle önska. Det kan förstås också vara så att jag haft tur (eller otur) och haft ovanligt lugna pass både på akuten och på avdelning, men ändå. Hittills har det varit akutmottagning varannan vecka och intermediärvårdsavdelning (=akut sjuka patienter som kräver mycket kontroller och övervak) varannan vecka och när jag idag fick schemat för resten av min tid på medicin fortsätter det lite i samma anda. Jag har två veckorna på infektion, tre veckor på kardiologen men annars är det akuten eller "inneliggande akuten" aka medicinsk akutvårdsavdelning. Klagar inte, trivs bättre så än jag tror att jag skulle göra på strokeavdelning eller geriatrisk avdelning eller så, men vet inte om det riktigt är så det är tänkt. Vi ska se en variation av internmedicin medan jag kanske främst ser akutmedicin.
Som mått på hur snälla pass jag haft på akuten har jag kunnat (även om jag inte utnyttjat det) sova minst 3 eller 4 timmar varje natt jag gått på akuten. Många får aldrig sova på nattjourer på medicin och att jag har kunnat göra det har haft noll och inget med min effektivitet och allt att göra med avsaknaden av patienter på akuten. Sist kom sista patienten in vid 1 på natten, sen var det som att vi stängt dörren och slängt nyckeln. Nämnde jag förresten att precis alla på akuten påpekar varje pass att jag är på "fel" ställe när jag är på medicinakuten istället för ortopeden? Nu börjar många komma tillbaks från semestrar som har missat att jag flyttat klinik så det pågår absolut fortfarande...