Efter en påskhelg fylld med familj, spel och motion i skogen har jag idag återvänt till livet som student med buller och bång och gått jour på sjukhuset. Kanske en av mina bättre praktikpass som läkarstudent. Jag gick med strokeläkare och skulle träffa patienter och "vara självständig". Lite kändes det som att det skulle vara påhittade uppgifter, som när vi gick på strokeavdelningen och fick skriva in redan inskrivna patienter, men jag fick göra vettiga saker. Träffa patienter, göra undersökningar som ändå skulle göras och sen fundera på hur jag ville gå vidare med utredning eller behandling. Och skriva remisser. Och skriva ut en patient som skulle åka hem. Vettiga uppgifter som jag lär mig något av (eller åtminstone får repetera hur en gör) och som faktiskt hjälper avdelningen eller läkaren jag går med. Det skulle absolut gå snabbare om läkaren bara gjorde det själv, men det blir ändå gjort när jag får göra det och helt ärligt måste vi få träna på att göra saker själva för att kunna göra något alls vettigt när vi sen börjar jobba som underläkare. 
Läkaren började dagen med att ge mig en lista där han markerat ut fyra patienter jag skulle fokusera på, sen gick han iväg och gjorde andra saker (aka rondade) och bad mig ringa när jag hade pratat med och undersökt patienterna så vi kunde diskutera. Och vips fick jag hela förmiddagen på mig att bedöma strokepatienter. Det slutade med att vi kom fram till att en absolut hade en stroke, en annan absolut inte hade en stroke och den tredje behövde fortsatt behandling. Den fjärde träffade jag aldrig, "hen skulle ändå inte gå hem idag så det fanns inte så mycket jag kunde få göra där". Riktigt givande dag! Inte jättepepp när jag var på väg dit men när passet var slut hade jag gärna varit kvar några timmar till.