Klättrar på väggarna

Vi har nu varit i karantän så länge att jag spontant gick ut och sprang intervaller. Vet inte riktigt när det hände sist. Har egentligen ingenting emot att springa och just intervaller i skogen är inte det värsta en kan hitta på men det är inte det första jag gör när jag tränar, inte senaste tiden iallafall. 
Med min fot som strulade hela halva förra året har jag inte tränat kondition sen i maj så flåset har varit bättre får jag väl säga. Men ändå lite skönt att det går att springa igen, även om kroppen protesterar alldeles för tidigt. Jag har tänkt göra En svensk klassiker nästa år, med Vasaloppet som första del, så jag måste börja träna konditionen igen om det ska finnas minsta chans att det ska gå. Pappa hetsar att jag ska hänga på honom och springa Lidingöloppet redan i höst men eftersom min fot inte gick att springa på tills för några månader känns det kanske lite väl. Tänker att ett första mål blir att klara av en mil i lite lagom tempo och sen öka därifrån. Och rehab rehab rehab, eller om det kanske är prehab nu. 

Kommentera här: