Halva mitt liv

Mitt sista block i den här terminen var urologi, den specialitet som tar hand om prostatacancer fram tills den är obotlig och onkologen tar över. VI får lära oss att de allra flesta diagnosticeras i onödan och har en så ofarlig cancer att de inte behöver någon behandling utan egentligen bara mår sämre av sin diagnos eftersom de bara kommer gå runt och oroa sig helt i onödan. Och de som faktiskt behöver behandling överlever också eftersom även aggressiv och elak prostatacancer är relativt snäll. Men även om statistiken säger att män med prostatacancer i genomsnitt är 83 år när de dör av sin sjukdom så är det ju bara ett genomsnitt. 
Idag är det tolv år sen min morfar dog och på söndag skulle han ha fyllt 79. Han fick inte de fem år man räknar med vid aggressiv prostatacancer och han blev aldrig 83. Halva mitt liv har gått sen dess men fortfarande kan jag se honom i ögonvrån då och då och få titta en extra gång bara för att konstatera att det är någon annan. Morfar jag saknar dig 💗

Kommentera här: