Heartbeats

Jag har praktik på ortopeden just nu, har haft två veckor och har en vecka kvar. Jag är på mitt favoritsjukhus alla kategorier än så länge, Mora, och har överlag en helt fantastisk placering. Alla läkare tar hand om oss och tror på oss och gör att det känns kul att bara där och göra saker. Jag har fått handlägga patienter helt på egen hand, förstås alltid i samråd med en läkare men ofta räcker det att jag rådfråga dem eller bollar tankar och så får jag sköta all kontakt med patienten. Och det bästa är att jag hela tiden får feedback och tips av läkarna, och att de pushar mig att göra saker även när jag är för bekväm eller försiktig för att ta tag i det eller våga ta plats. 

Jag har undersökt knän, händer, axlar, ryggar och höfter, jag har skrivit remisser till röntgen och sjukgymnaster/fysioterapeuter, jag har assisterat på operation när vi lagat frakturer och satt in proteser och jag har sett en amputation. Och pratat med jag vet inte hur många patienter i alla möjliga åldrar. 
Ledsen för stirrig blick men när jag kom upp till Mora i söndags hade jag mitt vanliga lite skojiga (och potentiellt livsfarliga om man ska lyssna på kurslitteraturen) tillstånd med olika stora pupiller och det syns inte lika tydligt om jag som vanligt kisar med ögonen, ergo stirriga ögon. Sådär ser jag ut mer eller mindre ofta helt utan någon särskild orsak, som jag har kommit på, mer än att jag ofta är trött samtidigt. Än så länge verkar jag må bra så det kan ju inte vara såå farligt, men det blir spännande när vi läser neurologi i höst. 

Idag har jag äntligen varit och tränat för första gången på två veckor så hoppas hoppas hoppas att jag känner av det imorgon...

Kommentera här: