Note to self: betablockare är dålig uppladdning...
Vet inte riktigt vad som händer med tiden, dagarna bara rusar förbi och tentan stirrar mig snart i ansiktet. Om tre veckor är terminen över och sommarlovet börjar. Jag tror att jag har sommarjobb hela sommaren, men än så länge har jag inget schema, så jag vet inte hur många veckor det innebär eller hur mycket jag får jobba de veckorna. Just nu vet jag inte ens om jag kommer jobba dag eller natt, eller, jag tror att jag kommer jobba natt, men det är lite oklart...
Igår cyklade jag Skandisloppet, den korta versionen = 85 km, med far min. Som lite uppvärmning/genrep inför Vätternrundan. Som går om en månad. En månad?! Jag kommer inte hinna få nära på tillräckligt många cyklade mil i kroppen innan dess, men jag överlevde igår så jag överlever Vättern också. Igår var det vidrigt tungt att cykla, iallafall andra halvan, men jag tänker hävda att det, iallafall delvis, beror på att jag åt betablockare på en lab i skolan i fredags. Vi skulle undersöka hur betablockare påverkar puls och blodtryck så en av oss fick placebo och en fick propranolol. Och självklart var det jag som fick propranololen... Vilopuls 44 och arbetspuls 66 fick jag också, efter betablockaren, så jag kan nästan låtsas att jag är med i Gunde Svans klubb för människor med galet låg vilopuls.