Inte ens cykelbyxor kan rädda mig

Jo, jag lever. Och inte mår jag illa längre. Woop woop! Sen att jag är trött så gott som alltid och pluggpeppen inte är på topp kan vi ju försöka glömma för stunden. Två månader till sommarlov, vilket också betyder två månader till TjejVättern så all cykelträning jag inte har gjort börjar kännas. Eller, den kommer kännas när jag sitter där efter några mil och fortfarande inte är halvvägs... 10 gånger sträckan ska man ha tränat, så jag skulle behöva cykla 100 mil innan första helgen (okej, kanske andra) i juni. Inte helt säker på att jag vill veta hur många mil det innebär per dag, eller ännu värre per helg! Bara maxa med spinning från och med nu. Men inte just idag, idag blev det cirkelfys aka Challenge sådär så man vill lägga sig i en blöt pöl på golvet och dö lite när passet är slut ♡

Kommentera här: