Höstrusk och slut på tålamod

Såå lite oklart varför mitt tålamod hade fått nog, men idag hade mitt tålamod fått nog... Min labpartner, som jag skrivit rapporter med hela terminen, tycker om att ställa frågor. På föreläsningar, på seminarier, på laborationer.. Inget ont om det, men det blir ibland lite väl mycket frågor, om sånt vi borde kunna, om hypotetiska och filosofiska saker som är vagt knutna till ämnet. Och sen har vi de fantastiska "Vänta, jag måste fråga amanuensen" - på laborationer när jag sitter precis bredvid och inte ens får en chans att förklara, han bara måste vänta på att amanuensen ska komma och ha tid att svara. Idag på seminariet kom en av de där frågorna och jag hann säga ett enda ord på förklaringen innan han avbröt mig och tyckte att det inte alls var det han frågade om. Han bara letar efter att få avbryta! Sååå, jag kontrade med "Kan jag bara få prata klart?!" och fick konstiga blickar av honom resten av seminariet... Vet inte om det är för att han bestämt att jag inte kan något, för att "alla studenter vet lika mycket och därför inte kan förklara eller vad det är, men det är en aning provocerande att inget jag säger ses som trovärdigt. Nejmensåatte, sova på den kanske?

Kommentera här: