Dundernervös

Jag (och kära husbandet HiHats) spelade på mässa i kyrkan idag, som avslutning på en konfirmandträff. Tre låtar spelade vi och en av dem sjöng jag, tro det eller ej. Det kändes till och med som att det kan ha låtit bra! Haha, sen vet man ju aldrig hur andra tyckte att det lät, men det kändes bra så jag bestämmer helt enkelt att det lät precis lika bra som det kändes. Sen att jag var sjuttielva gånger nervösare inför en melodislinga jag skulle spela på fiol i en annan låt (som dessutom var busenkel) känns ofantligt dumt. Jag menar, fiol har jag spelat sen jag var sex år gammal och jag har spelat på skolavslutningar och konserter så länge jag kan minnas och så står jag där och tror att hjärtat ska hoppa ur bröstkorgen för en liten melodislinga?! Nog för att jag har tappat mycket av min teknik och snabbhet sen jag slutade ta lektioner, men inte så illa... Jaja, slapp iallafall paniknervositeten när jag skulle sjunga, så det kanske var en lagom urladdning som uppvärmning...

Kommentera här: