Jag är utbildad PT, älskar att dansa, önskar att jag var bättre på att fotografera och pluggar läkarprogrammet i Uppsala. Träning är ett måste för att jag ska må bra och när jag får tid över vill jag börja rida igen.
Det finns bra tonarter och så finns det dåliga. En av låtarna vi spelade på bandkvällen idag gick i en sån där dålig. Hemskt illa lät mitt intro, men sen hittade fingrarna rätt på fiolhalsen och det blev ordning och reda. Nästa iallafall, mamma såg hemskt bekymrad ut hela låten, ansiktet var helt ihopskrynklat av missnöje. Jaja, sånt händer. Risken minskar förstås om man övar ordentligt, och inte bara nån gång i veckan... Har en fullspäckad helg framför mig, så nu är det horisontellt läge och dejt med kudden som gäller. Gonatt!!(tänkte bjuda på en egobild, men det ville tydligen inte den här appen gå med på... )