Orienterare är ett släkte för sig

Efter att ha varit hemma två timmar (och nu tagit en varm dusch) och innan det stått vid grillen i minst två timmar har jag, till slut, slutat frysa. Anledningen till att jag började frysa är att jag stod som parkeringsvakt på en åker hela förmiddagen. Det blåste, var max 5 grader varmt och jag hade gummistövlar, vilket inte är det smartaste man kan ha på sig när det har snöat. Sista halvtimmen kom det knappt några bilar, så då stod jag still och blev alldeles för kall. För att bli varm igen stod jag alltså vid grillen resten av dagen, även om jag inte slutade frysa för det. Trots att det var kallt var det värt det. Efter en heldag på TC för klubbens orienteringstävling med massor av orienteringsentusiaster, mängder av bilar, många grillade och sålda hamburgare och många trötta, leriga tävlande är jag så trött att jag skulle kunna somna direkt, men det känns lite tidigt att gå och lägga sig nu. Hur som helst är det bara orienterare som frivilligt kliver upp tidigt, åker ut till en blåsig, kall åker och spenderar hela dagen med att springa runt i kalla blötor i skogen och vänta på vänner och familj som inte kommit i mål än (fortfarande på en kall åker).

Det händer att jag får höra att jag inte ser ut som 16 och ska jag vara ärlig så trivs jag ganska bra med det. Dock är det oftast jag får höra att jag ser äldre ut. Men, idag var det en orienterare som undrade om jag hade sprungit. Om klubben har tävling får man vara med och tävla tills man är 16, så i år får jag nöja mig med att vara funktionär. Haha, han gissade att jag sprang D14, alltså klassen man springer när man är 13 eller 14. Trodde inte att jag såg ut som att jag är 13 eller 14, men säger han det så!

Kommentera här: