0 Läs mer >>
Under AT är vi placerade på psykiatrin 13 veckor (ungefär) och jag har två av de veckorna på BUP. Förra veckan var jag på avdelning, den här veckan har jag varit på mottagning. Jag inser att BUP är intressant, och svårt, och väldigt viktigt men de här veckorna har känts oerhört långa. Den här veckan framförallt har varit väldigt luftigt planerad för mig och det känns lite som att jag suttit instängd på ett kontor hela dagarna utan någon att prata med och utan något att egentligen göra. Lite har jag aft att göra förstås, men inte särskilt mycket kontakt med patienter och heller inte supermycket kontakt med personalen på BUP. Hörs det att jag fortsatt inte ska bli barnpsykiater? Tur att det är helg nu så jag får jobba lite på kirurgakuten.

En dag eller en vecka...

0 Läs mer >>
Idag är jag halvvägs igenom min AT. Jag har klarat av medicin, kirurgi, narkos och ortopedi och har kvar psykiatri och primärvård, här kallat hälsocentral, i Uppsala kallat vårdcentral. Senaste fem veckorna, som jag spenderat på ortopeden, har känts lite som "ledigt" eftersom jag känner kollegorna, är bekant med diagnoserna och vet vad jag ska göra med så gott som alla patienter jag träffar. 
Kontrasten mot vad jag ska göra närmaste tre månaderna, psykiatri, hade inte kunnat vara större. Psykiatri var inte mitt favoritämne som student och jag har lite bävat inför den här placeringen ända sen jag började på läkarprogrammet för 7 år sen. Men men, det kan i stort sett bara överträffa förväntningarna och jag har en förhoppning att lära mig något och kanske till och med tycka att det är intressant. 

9 months in, 9 months...