Tjejerna dekorerade sina egna cupcakes, de här är systerysters. Måste säga att jag är imponerad att de åt upp alla!! (vilket var två eller tre var, med topping, strössel, jordgubbar och allt på)
Slutet är bara början
Okej, sista inlägget för ikväll.
Idag har jag varit hem till Betty för lite bebismys, långpromenad, lyxlunch, gofika och allt-mellan-himmel-och-jord-snack. Måste säga att världens sötaste unge är Bettys! Vilket charmtroll! Jag förstår inte riktigt vart all tid tog vägen, jag var ju bara där en liten stunde, men tiden går fort när man har roligt.
Egentligen är det lite otroligt att jag lyckats träffa alla som betyder mest för mig på så kort tid. Först studenten, med mycket släkt och vänner, sen läger med konfaledargänget och nykteristerna, och så snabbvisit hos Moa och långdag hos Betty. Med långa avstånd, mycket i allas kalendrar och mycket krockar i schemat brukar det inte vara så himla lätt att hitta någon tid att träffa alla, men just nu går det bra. Lite flyt ska man ha ibland! Och att jag är helt ledig hjälper ju kanske en aning.
Pirr i magen och snurr i huvudet. Lite härligt, lite läskigt men jag tror att det kanske är hälsosamt... Nu ska jag glo på lite fotboll med lillebror innan det är dags att sova så jag orkar peppa, hjälpa och umgås med mina fina konfirmander imorgon.
Juste, det där med att inte köra motorcykel på motorvägen. Hamnade bakom en lastbil och eftersom jag kör en lätt motorcykel är den för svag för att orka köra om lastbilar som ligger i 90 på motorvägen, framförallt om det är motvind. Kan tala om att det blir ganska kraftiga vindar (typ turbulens eller något sånt) bakom en lastbil på motorvägen, och det kändes som att just de vindarna skulle välta omkull mig och motorcykeln. Inte för att jag har provat, men jag kan tänka mig att det skulle ha gjort ont om jag kört omkull. Nu gick det bra, men aldrig att jag kör motorväg på två hjul igen. Åtminstone inte så länge motorcykeln inte väger en himla massa mer än den jag har nu, så att den blir mindre känslig för vind.
Och jag ska bättra mig med att uppdatera....
Nu i sommar har jag ju all tid i världen. Eller?!
Lite snurrigt, men ja...
Förra veckan var det läger gånger 2. Först konfirmandläger i fina Undersvik och sen midsommarläger med SBU i Umeå.
Konfirmandlägret var nog det lugnaste, härligaste och roligaste konfirmandläger jag varit på. All times. Konfirmanderna var superflummiga när de hade fritid (eller när vi hade flummiga pass) och redan första kvällen skrev de en berättelse om två av ledarna, alla delar var inte så där så att de ska repeteras här men jag kan säga att den innehöll ett antal homosexuella par (bestående av konfirmandledare från lägret), att dessa ledare hade förflutet som porrfilmstjärnor och att de blev uppätna av en höna. Enough said! När vi ville att konfirmanderna skulle vara fokuserade och seriösa var det inga problem att få dem att fokusera, så vi har egentligen inget att klaga på, förutom att vi fick åka ett par vändor till sjukhuset. Det var väl kanske lite väl dramatiskt, men trots det var det ett fantastiskt läger. Jag älskar att få vara en del av ledargänget, umgås med sådana fantastiska konfirmander och bara ha det gött! Tråkigt att det är slut med konfirmandåret redan på söndag, men förhoppningsvis är många av konfirmanderna med i ungdomsgruppen till hösten så jag får träffa dem ändå.
Vackra Undersvik!
Foto: AliceSaraLovisa, Juni 2014
Från konfalägret hoppade jag av bussen längs vägen och blev upplockad av pappa och systeryster på vägen till Umeå. En liten aning trött efter första lägret var jag kanske, men det gick bra att växelköra med pappa hela vägen ändå. Sen att jag körde en tredjedel och han körde två tredjedelar, det är väl en annan sak, men i hjälptes iallafall åt! Midsommarlägret var inte alls lika harmoniskt som konfalägret, med hetsiga diskussioner under årsmötet, lite oenigheter om vilka bilder som får läggas upp på instagram och annat sånt, men i övrigt var det ett bra läger. Det fanns så mycket roliga aktiviteter att man inte riktigt hann med allt, det fanns alltid trevliga SBU:are att hänga med och trots att det regnade och var omkring 10 grader var det inget vi egentligen stördes av. Förutom under midsommarfirandet, men det får man ha överseende med. Det bara är så att man är ute på midsommarafton, spelar ingen roll om det är 30 grader och stekande sol eller minusgrader och snöstorm!
På vägen hem från Umeå tog vi ett stop hemma hos fina Moa i Sundsvall. Mycket trevligt och alldeles lagom! Tänkte säga att det var alldeles för länge sen sist, men eftersom vi ju faktiskt träffades på min student så får jag väl säga att det var alldeles för länge sen innan dess. Det var kul att kika hur man kan bo, lite trångt men ändå mysigt, i Sundsvall och väldigt trevligt att bara prata lite. Systeryster fick med sig lite utrensade kläder hem, och hon bor redan i en av tröjorna. Haha, lycklig tjej!
Superlägervecka
Dagen efter studenten var jag på lillasysters skolavslutning, imponerade på lite föräldrar genom att vara pigg morgonen efter min egen student (och inte sängliggandes med huvudvärk och garanterat sovande fram till mitt på dagen) och hejade på lite gamla lärare. Jag var galet mycket närmare tårar under den avslutningen än jag någonsin var under min student! Lite fånigt kanske, men tjejerna som slutade sexan var så fina, systeryster och hennes band spelade så bra, alla barn sjöng så vackert och sexornas avslutningslåt (de skriver en låt om sin lärare med melodier från kända låtar och egna texter) var så fyndig, så det var en evig kamp att inte börja gråta. Jag menar, man kan ju inte sitta där och böla! Hehe...
Foto: AliceSaraLovisa, Sommaren 2013
Jag måste fota en del i sommar, alldeles för länge sen kameran användes ordentligt...
Mellanstadieavslutnin...
Studenten. Kanske en av de viktigaste dagarna i mitt liv, hittills. Förberedelser hela morgonen, panikfix av naglarna precis innan jag skulle åka, en massa nojande över hur jag skulle göra med håret... Vid 10 började vi i skolan, med porträtt- och gruppfotografering. Det var ett väldans trixande med att ställa pallar rakt, arrangera alla i längdordning (vilket fotografen för övrigt misslyckades med, jag såg bilden igår...) och få alla namn i rätt ordning, för att inte tala om att vi tvingades släpa ut stolar från skolan tvärs över parken och fotografen dessutom inte dök upp i tid, men bilder fick vi iallafall. Sen var det avslutning i skolan, först lite mingel med bubbeldricka och salta pinnar och sen avtackningar, utmärkelser, utdelning av betyg, musikframträdanden och annat skoj med smörgåstårtelunch. Mycket förväntningar, förhoppningar och spänning! Vi satt och räknade ner tiden som var kvar till utspringet, men helt plötsligt var det bara dags att springa ut. Lycka och lättnad! Vi var klara! Att hitta rätt plakat i mängden (trots att vi bara var 36 studenter var det tokmycket folk och plakat!) var inte det lättaste, men det gick. Med lite hjälp av att jag har lite släktingar som är ganska så långa, hehe..
När jag sen fick frågan, "Jaha, Alice, vad händer nu då?" och förväntades förklara mina planer för sommaren och hösten kunde jag inte få fram något smartare än "Flak! Nu ska jag åka flak... Längre än så har jag ingen aning!". Haha. Tvärtomt i hela huvudet var det! Kunde inte tänka mig att någon ville ha något annat svar, tills jag sagt det högt och tvingade mig själv att tänka lite längre. Ledighet, Frankrikeresa med kyrkan och sen plugga biologi till hösten, lyckades jag komma på och få ur mig. Ja, vad säger man. Ibland krävs inte så mycket för att man ska vara lite lost och uppe i sitt eget...
Åka flak var jag kanske inte jättetaggad på innan, och helt ärligt är det något jag hade klarat mig utan. Visst, det är kul att åka runt och vinka till folk, men att stå på ett lastbilsflak för att skriksjunga, hoppa, ta selfies och allmänt skräna med klassen är inte riktigt min grej...
Oj oj, det här blir visst långt, men det var en lååång dag med mycket som hände, så det är på något vis okej ändå...
Efter flaket körde jag hem (körde själv, det är väl ändå lite flashigt?!) till familj och vänner som redan väntade där. Vi körde buffé med kallskuret, kycklingspett, två sorters potatissallad, minipajer (som jag ägnat många av mina lediga timmar åt att laga), bröd, ost och kex och grönsallader och sen tårt- och fruktbuffé på det. Äta, äta, äta, prata, prata, prata! Känns som att jag var överallt och ingenstans där ett tag, men förhoppningsvis hann jag prata lite med alla släktingar, härliga vänner från kyrkan och fina Moa. Vi hade en tipspromenad (tema Alice) som alla gäster kunde roa sig med, och där en och samma familj tog hem alla 5 priser. Mina kära släktingar från Södermanland känner mig tydligen mycket väl! Haha, inte så konstigt kanske, vi har ju vuxit upp ihop, men ändå. Lite komiskt att de var de 5 bästa... 
Tårtbuffén bestod av cheesecakes (som jag trixat ihop), kladdkakor (som mor och bror fixat) och en supertårta som mammas jobbarkompis bakat. Jag menar hallå, jag har hälsat på henne när jag har varit på mammas jobb, men ser ni vilken tårta?! Den var supergod, med bland annat blåbär inuti, men det kändes på något sätt fel att skära i den. Så vacker tårta! Har skickat ett stort tack med mamma, men måste kika förbi hennes jobb någon gång och tacka personligen! 
Släkt och vänner var kvar till någon gång runt 22, men ändå kändes det som att klockan inte var mer än 17! Vi skulle försöka ta lite bilder, (vi borde förstås ha gjort det medan hela gänget var kvar men det hann vi inte komma ihåg), men ja, det är lite svårt att få alla att kolla in i kameran samtidigt. Tror att den här tar priset, med bara plakatbildsalice som tittar in i kameran... Tyckte att den var ganska fin ändå, så den platsar här hursomhelst. Vet inte om jag har insett än att jag faktiskt har tagit studenten och är klar med gymnasiet nu, men det har jag!
För jag har tagit stu...
Oj oj, nu var det länge sen jag skrev något här. Och det är inte som att det inte har hänt något sen sist, jag menar jag har tagit studenten!! Och spelat fotboll, varit på två läger, träffat några av de finaste människorna på denna planet och varit allmänt ledig, men jag tror att jag får lov att ta det en sak i taget om det inte ska bli ett monsterinlägg. Ett litet tips bara, Kör ALDRIG på motorvägen med en lätt motorcykel. Jag provade idag och trodde att jag skulle dö hela vägen, och då var det ändå bara mellan Uppsalas två avfarter...