0 Läs mer >>
Den här veckan har jag varit på kurs i Riksgränsen och fått lära mig samtligt allt om katastrof- och skadehantering i fjällmiljö. Hur snabbt en blir nedkyld ute, hur en transporterar ner skadade från berget på vintern, hur en gräver fram personer efter laviner och så vidare. Tror vi alla fick oss en hälsosam dos respekt för laviner redan första dagen och sen har vi inte blivit särskilt mycket kaxigare efter det. Det har varit roligt, lärorikt, utmanande och intensivt och vi var ett trött gäng som åkte hem med tåget igår. 
Riksgränsen i sig är en magisk plats, åtminstone när vädret är på ens sida och vi fick snabbt inse att vädret kan växla på nolltid. Från strålande sol till dis, till starka vindar och snö och tillbaks igen. Mestadels har solen strålat på oss, men det har varit riktigt kallt och tidvis blåsigt samtidigt. 
Jag föreställer mig att övriga gäster i Riksgränsen kan ha funderat lite över vad vi var för galningar som kutat runt hela veckan upp och ner för backar och "lekt" sjukvård i snödrivorna, men de kanske har fått förvarning. Vi var ändå 60 kursdeltagare och kanske 15 ansvariga som absolut har synts, hörts och levt om i veckan.

När olyckan är framme

0 Läs mer >>
Under AT är vi placerade på psykiatrin 13 veckor (ungefär) och jag har två av de veckorna på BUP. Förra veckan var jag på avdelning, den här veckan har jag varit på mottagning. Jag inser att BUP är intressant, och svårt, och väldigt viktigt men de här veckorna har känts oerhört långa. Den här veckan framförallt har varit väldigt luftigt planerad för mig och det känns lite som att jag suttit instängd på ett kontor hela dagarna utan någon att prata med och utan något att egentligen göra. Lite har jag aft att göra förstås, men inte särskilt mycket kontakt med patienter och heller inte supermycket kontakt med personalen på BUP. Hörs det att jag fortsatt inte ska bli barnpsykiater? Tur att det är helg nu så jag får jobba lite på kirurgakuten.

En dag eller en vecka...

0 Läs mer >>
Idag är jag halvvägs igenom min AT. Jag har klarat av medicin, kirurgi, narkos och ortopedi och har kvar psykiatri och primärvård, här kallat hälsocentral, i Uppsala kallat vårdcentral. Senaste fem veckorna, som jag spenderat på ortopeden, har känts lite som "ledigt" eftersom jag känner kollegorna, är bekant med diagnoserna och vet vad jag ska göra med så gott som alla patienter jag träffar. 
Kontrasten mot vad jag ska göra närmaste tre månaderna, psykiatri, hade inte kunnat vara större. Psykiatri var inte mitt favoritämne som student och jag har lite bävat inför den här placeringen ända sen jag började på läkarprogrammet för 7 år sen. Men men, det kan i stort sett bara överträffa förväntningarna och jag har en förhoppning att lära mig något och kanske till och med tycka att det är intressant. 

9 months in, 9 months...

0 Läs mer >>
Sedan några veckor är jag tillbaks på ortopeden igen och det känns väldigt mycket som att komma hem. Ibland har jag undrat om överläkarna ens noterat att jag varit borta med tanke på att första reaktionen när jag kom till morgonmötet i måndags var "Godmorgon, vem är det som jobbat inatt?", men känner mig ändå väldigt välkommen. Några hej och välkommen tillbaka har jag också fått, men fler "tillbaka på brottsplatsen ser jag!". Priset tar nog ändå överläkaren sol min andra vecka tillbaks kom och frågade om jag "varit borta ett tag". Det är ju ett sätt att se på saken, men kan tycka att 7 månader är mer än ett tag. 

Nog för att det är mycket jag hunnit glömma, framförallt detaljer och nyanser och sånt, på det halvår jag varit på vift på andra ställen, men i stort känns det som att mycket fortfarande sitter. Jag behöver inte fundera när det kommer en patient utan kan gå direkt dit och skapa mig en uppfattning om ungefär var det kommer landa. Några av mina bakjourer har kanske haft lite väl mycket förtroende för mig men har absolut inte haft några problem med att komma och titta och bedöma gemensamt om jag bett dem om det.

Jag började skriva det här inlägget min andra dag tillbaks, idag börjar min femte och sista vecka på ortopeden för den här gången, men planen är att jag kommer tillbaks hit efter att jag gjort klart min AT, så kanske kan jag härda ut på psykiatrin och sen hälsocentral resten av det här året med det i siktet. 
Jag jobbar just nu betydligt mer än vad jag förmodligen borde och absolut mer än vad som är hälsosamt. Jag ser inte många minuter dagsljus, men någon soluppgång och solnedgång har jag hunnit med. 6 dagar i veckan jobbar jag för tillfället, och igår var jag ledig efter att ha jobbat 14 dagar i rad. 

Back at the crimescen...

0 Läs mer >>
Tiden passerar lite konstigt just nu, det går oerhört långsamt och obeskrivligt fort på samma gång och om vartannat på något sätt. Jag har gjort klart mitt medicinblock av min AT och har också hunnit med två veckor på narkosen. Mycket av medicinplaceringen har jag spenderat på akuten, och även om jag garanterat lärt mig massor är jag inte alltid övertygad om att jag kan så särskilt mycket. Kanske är jag mer medveten om hur mycket jag fortfarande kan lära mig? Det har varit bra månader, med en hel del nattjourer och helgpass och trots att jag spenderat ganska mycket tid på akuten känns det inte som att jag haft särskilt mycket dåliga, svåra patienter men om jag verkligen tänker efter har det kanske också varit så att mina svårast sjuka patienter har passat på att komma på dagtid, när jag haft gott om backup och stöd av mer erfarna kollegor. Jag har inte kommit på att medicin är det roligaste som finns och att jag förstås måste försöka få en ST på internmedicin när jag är klar med AT, men det har absolut varit roligare och intressantare än jag hade kunnat tro på förhand.
I måndags började jag på kirurgen. Det kommer bli några spännande månader på flera sätt. Dels tycker jag att det är kul att arbeta med händerna och trivs på operation, så kirurgi hade inte varit en helt orimlig framtida specialisering, dels har jag fått höra en hel del från andra AT-läkare om hur mycket på kirurgen här som inte riktigt fungerar som det ska (och sett hur deras situation brukar se ut på akuten, det är inte alltid kul). Så spännande som sagt. Hittills har kirurgakuten uppfört sig utomordentligt, och kirurgerna likaså. Mycket buksmärta hos patienterna den här veckan, men det kanske är så det är på kirurgen, vem vet.

5 månader

0 Läs mer >>
Så blev det plötsligt höst. Det sägs att hösten här uppe bara varar en vecka men jag vill nog påstå att vi har haft höst i stort sett hela september, och att det absolut inte blivit vinter än även om det varit frost ett par nätter. Varannan dag känns det som att vintern kommer imorgon, varannan dag är det riktigt varmt och vantar är absolut inte nödvändiga. 
Senaste två veckorna har jag rondat på kardiologen men jag får erkänna att jag hängt en hel del på akutmottagnignen ändå, när jag varit klar med avdelningsarbetet. Jag saknar tålamodet att sitta hela eftermiddagar och filosofera över om det finns något läkemedel i någons läkemedelslista som kan justeras, bytas ut eller sättas ut för att personen i fråga ska må lite, lite bättre. Viktigt förstås, men jag skulle oavsett inte komma fram till särskilt mycket och då gör jag mer nytta på akuten än på ett rondrum där jag bara rullar tummarna. Jag har ännu inte kommit till den punkt där jag bara får ångest av medicinakuten, även om jag har kollegor som absolut är där och har varit där i minst ett halvår. Och när jag då vet att de är på akuten och tycker att allt är sämst har jag ännu svårare att hålla mig borta därifrån. 
Jag har knappt en månad kvar av medicinblocket på min AT och har därmed snart klarat av det första av de fyra blocken. Jag ska ronda kardiologen och hjärtintensiven veckan som kommer, sen har jag en ledig vecka och två veckor på medicinakuten innan jag lämnar medicin bakom mig och fortsätter till narkosen och intensivvårdsavdelningen. Det känns å ena sidan som att jag fortfarande inte kan ett endaste dugg, å andra sidan som att jag lärt mig massor sen i maj när jag började. Personalen på akuten har fortfarande inte vant sig vid att jag är på medicin just nu och någon frågar varje gång jag är där om jag har gått fel eller när jag kommer tillbaks till ortopeden igen. Häromdagen var det en undersköterska som funderade på varför ortopeden var så snabb fram till deras patient som absolut hade ont i en höft och en axel men framförallt var där för att hen svimmat. Ortopeden i fråga var jag, som var där som medicinläkare. 

Grönt, gult, rött

0 Läs mer >>
Efter vad som känns som 3 veckor av konstant vändande på dygnet och jobb på akuten (not gonna lie, har stortrivts) har jag nu till slut semester. När exakt alla kommer tillbaks från sina semestrar. Kanske inte riktigt, men det känns ungefär så. Jag avslutade med nattpass i torsdags och har sen dess inte gått upp särskilt långt före 12 en enda gång. Jo, okej, idag gick jag kanske upp 11. Än så länge har jag läst, städat tvättat, möblerar om lite och gjort comeback både på gymmet och i löpspåret. Justja, och fått mina första myggbett sedan jag flyttade hit. Kan inte minnas att jag fick några förra året, men nu har jag någonstans mellan 5 och 10 på varje smalben. 
Jag har velat se Maxida Märak live ett tag och försökt få tag på biljetter till hennes spelningar antingen i Luleå eller Uppsala men det har antingen varit slutsålt eller inte passat rent schemamässigt. Så förra helgen insåg jag att hon skulle spela på Putte i Parken, festival i Luleå men gissa vem som skulle jobba extra på akuten? Precis, jag... Men, i lördags spelade hon på Boden alive (är det bara samma festival som flyttar runt mellan städerna här uppe?) så då tog jag mig dit för att lyssna. Därav myggbetten. Nog för att jag har vett nog att ha långbyxor och långärmat, men myggspray hade jag förstås bommat så att stå relativt still en hel timme var ju som att bjuda myggen på buffé. Värt det var det iallafall oavsett hur många myggbett jag hann få. Hon är en sån urkraft, minst lika bra live som på inspelningar. Det snurrar mycket Maxida ur högtalarna här hemma just nu. 

Egen tidszon

0 Läs mer >>
Snart två månader in i medicinblocket är jag inte omvänd och frälst, men kan inte påstå att jag vantrivs heller. Det är rätt trevligt på medicin, även om det är aningen långsammare än jag kanske skulle önska. Det kan förstås också vara så att jag haft tur (eller otur) och haft ovanligt lugna pass både på akuten och på avdelning, men ändå. Hittills har det varit akutmottagning varannan vecka och intermediärvårdsavdelning (=akut sjuka patienter som kräver mycket kontroller och övervak) varannan vecka och när jag idag fick schemat för resten av min tid på medicin fortsätter det lite i samma anda. Jag har två veckorna på infektion, tre veckor på kardiologen men annars är det akuten eller "inneliggande akuten" aka medicinsk akutvårdsavdelning. Klagar inte, trivs bättre så än jag tror att jag skulle göra på strokeavdelning eller geriatrisk avdelning eller så, men vet inte om det riktigt är så det är tänkt. Vi ska se en variation av internmedicin medan jag kanske främst ser akutmedicin.
Som mått på hur snälla pass jag haft på akuten har jag kunnat (även om jag inte utnyttjat det) sova minst 3 eller 4 timmar varje natt jag gått på akuten. Många får aldrig sova på nattjourer på medicin och att jag har kunnat göra det har haft noll och inget med min effektivitet och allt att göra med avsaknaden av patienter på akuten. Sist kom sista patienten in vid 1 på natten, sen var det som att vi stängt dörren och slängt nyckeln. Nämnde jag förresten att precis alla på akuten påpekar varje pass att jag är på "fel" ställe när jag är på medicinakuten istället för ortopeden? Nu börjar många komma tillbaks från semestrar som har missat att jag flyttat klinik så det pågår absolut fortfarande...

Zzzz

0 Läs mer >>
Så började AT till slut. Det känns som att det varit "målet" de senaste 6,5 år sedan, ända sen jag började läkarprogrammet. Jag har redan varit på medicin en hel månad av totalt ca 4,5 och har garanterat hunnit lära mig ett och annat. Frälst har jag inte blivit, men jag är inte livrädd heller. Den här veckan går jag kväll på akuten, eller "mellanpass" 10.30-19.00, och vi är så många som går intro att det egentligen aldrig varit stressigt. Det kommer säkert i helgen när jag går natt eller om någon vecka när jag är på akuten som ordinarie och vi är hälften så många som vi varit den här veckan.
Temat för veckan verkar vara att inget är vad det ser ut att vara. "Om du hör hovslag är det förmodligen en häst" och "det vanliga är vanligt" sägs ändå ganska ofta på akutmottagningar men det har varit många zebror senaste dagarna. Inte mina patienter kanske, men andra patienter på akuten. Och gärna att två olika patienter plötsligt blir akut dåliga och måste till IVA ungefär samtidigt så att vi plötsligt går från att vara 6 läkare på medicin till att jag står själv på läkarexpeditionen. Mina patienter däremot har oftast varit relativt enkla saker, som vätskebrist eller magkatarr, även om det varit mer allvarliga saker mellan varven.


Randigt var det här

0 Läs mer >>
Imorgon händer det till slut. Jag börjar officiellt min AT. Jag har medicinblocket först och ska gå intro på medicinkliniken första veckan. Är jag nervös? Absolut. Ett helt år har jag jobbat på ortopeden och mest fokuserat på ben och huruvida de är hela eller inte, nu ska jag istället fokusera på i stort sett allt annat i kroppen som kan fungera mer eller mindre bra, och framförallt allt som fungerar mindre bra men inte kan bli bättre av att opereras. Det kommer bli lärorikt. På många sätt känns det som ett bra ställe att börja på, och en bra grund att ha innan resten av min AT. 
Jag har haft "sommarlov" i Uppsala en vecka och varit helt ledig. Träffat familjen, hängt med min mormor och fikat och ätit med fina vänner. Kommer ha semester i sommar också, men det var skönt att få lite ledigt nu mellan ortopeden och AT också. Det var frestande att jobba på fram till i fredags (jag har trivts väldigt bra på ortopeden och är dessutom lite arbetsnarkoman after all) men önskade ledigt i förebyggande syfte och det var nog bra.

Tidigt sommarlov

0 Läs mer >>
Senaste veckan har jag varit på internatkurs i akutmedicin på en kursgård strax norr om Luleå, precis vid havet. Första "riktiga" veckan av AT, även om jag rent praktiskt inte börjar förrän om en vecka. Vi har drillats i akut omhändertagande och ABCDE med undersköterskor och sjuksköterskor från akuten som spelade patienter. Med mer eller mindre tillspetsade fall, mer eller mindre samarbetsvilliga patienter. 
Det har varit en väldigt intensiv vecka, absolut lärorikt, kul på vissa sätt, jobbigt på vissa sätt. Trevligt att lära känna några av de andra AT-läkarna, ordentligt stresspåslag i scenarieträningen... Förhoppningsvis kan jag känna mig lite tryggare när jag står där på medicinakuten i sommar. Och som tur är finns ju erfarna kollegor att ta hjälp av. 
Imorgon är det dags för den där halvmaran jag fick för mig att jag ska springa. Började få ont i min ena fot i måndags, ignorerade det och sprang ändå i tisdags men sen har jag avlastat så gott det går för att förhoppningsvis kunna springa hela vägen imorgon. Lite känns det som att jag ska vara nöjd om jag kommer i mål...

Magitrick, akutscenar...

0 Läs mer >>
I fredags jobbade jag min sista dag som underläkare innan AT. Jag hann med nästan ett helt år på ortopeden innan jag nu om ca 3 veckor börjar min allmäntjänstgöring. Det har gått otroligt fort, framförallt senaste 5 månaderna. Allt som oftast har jag stortrivts på ortopeden, med trevliga kollegor och bra stöd, så det är lite tråkigt att sluta, men den där ATn måste ju göras om det ska bli något leg och någon form av riktig läkare av mig, så det är ändå skönt att få börja. Sista dagen hade jag tänkt att jag skulle få gå hem i tid eller kanske till och med lite extra tidigt, men icke. Jobbade över en timme i vanlig ordning för att hinna rensa signeringslistan, skriva ut patienter från avdelningen och skicka remisser för infarter och borttagning av stygn och allt vad det var. 
Innan AT har jag lite ledigt (något ska en ju göra med alla komptimmar som samlats på hög...) och har ca noll planer för närmaste veckan. Jo, har en bil som ska lämnas på verkstad pga fungerar suboptimalt. Men bortsett från det är planen mest att ta det lugnt. Kanske möjligen titta lite på gamla anteckningar och kursböcker om internmedicin inför AT, men helt ärligt är sannolikheten att det händer inte enorm. Jag börjar min AT just på medicin och just nu har jag betydligt bättre koll på vad jag ska göra med en bruten arm eller fot eller höft än smärtor i bröst eller mage eller huvud... Förhoppningsvis kan jag skrämma liv i lite av de kunskaper jag ändå lyckades samla på mig under utbildningen så ska den här sommaren kunna passera också. 
Bilderna är från påskhelgen som spenderades i Uppsala, här uppe har vi fortsatt lite snö kvar, men vägar och cykelbanor är snöfria sedan några veckor. Det snöade förra söndagen, men inte mer än att det försvann dagen efter. Jag är dock ganska säker på att det fortfarande ligger is på älven bara några hundra meter bort även om det är en tidsfråga innan det också försvinner och jag inte skulle våga mig ut på isen längre. En ambition, bortsett från repetition inför AT, för den här veckan är att komma ut med kameran igen och återuppta mitt lilla fotoprojekt för året, på uppdrag av mina syskon. Kanske kan beta av några teman? Känner jag mig själv rätt kommer jag klättra på väggarna innan onsdag om jag inte hittar på något att göra med all tid. 

Tiden flyger

0 Läs mer >>
Natten som var gick jag jour och även om jag hade ganska lite att göra, och fyra patienter, eller egentligen tre, på hela passet har jag en väldigt slapp söndag idag. Dokumentärserie, mathandling och ortopedkonsult åt min kära mor. Det är inte helt lätt att göra ortopedbedömningar på telefon, utan bild, kan jag tala om. 
Bortsett från mina jourer känns det som att jag har rondat avdelning sen nyår. Det är inte riktigt sant, men har relativt sett mycket avdelningsarbete just nu och rondar i stort sett varannan vecka. Det är lite frustrerande att känna hur mycket jag inte kommer ihåg eller "kan" på samma sätt som hur vi behandlar och följer upp olika frakturer. På avdelning är det mycket medicinskt att klura på och lösa och det är inte alltid lätt. Men samtidigt känns det ändå som att jag kommer ihåg mer än jag tror, om jag bara tänker efter ett varv. Veckan som kommer är det iallafall akuten varvat med mottagning så jag hoppas på lite lagom mycket patienter. Finns det ens?

Du tror inte att det ...

0 Läs mer >>
Efter varje jour förtränger jag den totalt överkörda tröttheten dagen efter. Vet inte hur många jourer jag gått nu, och det inte särskilt ofta just nu, kanske 2 per månad som mest, men varje gång inser jag först dagen efter jouren att, justja, jag blir ganska trött. Även om det är en lugn jour, utan komplicerade patienter, med en bra intermediärjour och där jag kan gå och lägga mig före midnatt. 

Trots min kanske lugnaste jour var jag så trött att mun-svalg-matstrupe-magsäck kändes lite domnade. Kan inte förklara bättre än så, men får det efter varenda jour. Eller ibland under jouren, där framåt 03-04 när jag fortfarande inte gått och lagt mig. Alternativt har gått och lagt mig, sovit en stund och sen får en sökning. Inser nu att det kanske är uttorkning? Tycker jag är ganska bra på att dricka vatten på jobbet, men kanske behöver bli bättre. Tog en powernap när jag kom hem, blev kanske bara tröttare av det och tog sen en skidtur för att lura kroppen att jag nog inte var så trött ändå. Kanske funkar, kanske inte, men annars sover jag ikapp inatt. Möjligen.
Just den här natten jag jobbade kändes det som att temat var "jag gjorde illa mig för ett tag sen (alltifrån någon dag till månader) och tänkte att det skulle bli bättre av sig självt". Några av dem hade frakturer, andra inte.

Det går nog över

0 Läs mer >>
En sak jag har tänkt på den här veckan, tillbaks på jobbet efter semester, är att det inte känts att jag varit borta. I höstas hade jag ledigt en vecka och det kändes stolpigt och ovant när jag kom tillbaks igen. Inget flyt i handläggning av patienter och rörigt när jag skulle ringa bakjourer och diskutera. Men den här veckan har det flytit på som vanligt. Sen har jag iochförsig haft en orimligt lugn vecka och varit rastlös och klättrat på väggarna, men ändå.
Jag har rondat ena ortopedavdelningen och vi har dels haft en del patienter som tillhör kirurgen och medicin, som vi därför inte rondar, dels haft vinterkräksjuka på avdelningen och därför inte fått en enda ny patient. I måndags hade vi totalt 12 patienter, varav 9 var ortopediska, och idag har vi kanske 7, varav 6 ortopediska. Då går ronden snabbt, och det är inte så mycket att rodda i. Hade inte mycket att göra efter 10 en enda dag, förrän i fredags när vi fördelade om arbetet lite mellan avdelningarna.

Back in business?

0 Läs mer >>
Semester är lite av ett nytt koncept för mig. Tidigare har jag alltid pluggat under terminerna och sommarjobbat däremellan. Och ibland också jobbat jul och nyår, och lite under terminerna när jag ju ändå inte haft något annat att göra (som om inte 100 % studier räcker...) *host* arbetsnarkoman *host*. Nu när jag jobbar 100 % har jag plötsligt semesterdagar och får betalt för att vara ledig ibland. För att inte tala om mina komptimmar. 
Efter en sommar med jour varannan helg, fredag natt och söndag dag, och sen lite jourer under hösten har jag samlat på mig en hel del komp. Som jag inte har tagit ut. Skulle jag vilja (och få det godkänt av chefen) skulle jag kunna vara ledig varannan vecka hela våren. Ungefär så mycket jour = övertid-ish har jag jobbat. Eller, ungefär så mycket jour jobbar vi alla på ortopedkliniken. Sen är förhoppningsvis mina kollegor bättre på att ta ledigt än jag är. Jag har inte lärt mig än men jag ska försöka bättra mig. Idag har jag iallafall lagt in mina önskemål om ledighet fram till och med maj månad, alltså så länge jag är kvar på ortopeden.


Lediga dagar