0 Läs mer >>
Sista veckan har börjat. Om bara fyra dagar tar jag examen och det är nu bara två seminarier kvar. Eller nej, det är ett seminarie och ett grupparbete som vi fick mail om idag att vi ska göra och lämna in imorgon. En av dem som skulle hålla seminarier imorgon är sjuk så det blir grupparbete istället. Jag vet inte riktigt var den här förkärleken för grupparbeten kom från, vi har i stort sett inte haft ett enda grupparbete på hela utbildningen men nu sista två veckorna har de slängt in tre stycken. 

Jag körde ut första omgången saker som ska med i flytten till landet igår så att det inte står i vägen när jag rensar, sorterar och packar resten. Hur mycket saker kan en samla på sig egentligen? Det känns som att det dyker upp nytt hela tiden och det är säkert fortfarande en massa lager kvar innan jag har plockat ihop allt även om jag verkligen har försökt att se allt idag. Jag hävdar att det jag tog med ut igår är ungefär vad som är rimligt att få plats med i bilen när jag flyttar men pappa hävdar att det absolut får plats nästan lika mycket till så jag tar helt enkelt ut några kassar och kartonger till så får vi se hur mycket som får plats när det är dags att åka sen. 
(Tjuvstartar och bjuder på den här redan idag, från examensfotograferingen för en dryg vecka sen)

Idag insåg jag plötsligt att det just är fyra dagar till examen och tio dagar tills jag flyttar. Det är knappt någon tid alls! Allt som någon gång ska med i flytten ska packas och sorteras, allt som ska vara kvar i lägenheten ska städas, tvättas och diskas och så är det ju ett par timmar skola som ska avklaras. Jag tror att jag har allt under kontroll men sen kommer jag på något mer jag inte hunnit tänka på än och som också ska fixas eller ordnas eller funderas på.

Sen var de bara fyra

0 Läs mer >>
Med tanke på hur mycket bilder det finns på mig vid ett piano när jag var liten är det lite spännande att det inte var piano jag spelade som liten utan fiol. Mitt i packningen av min lägenhet hittade jag fotoalbumet jag fick av mormor för några år sedan med alla bilder hon kunde hitta på mig som barn och många av dem är vid pianot. Sen är det kanske oftast morfar som spelar och om jag var med och "spelade" gjorde jag nog mest oväsen men jag kommer ihåg när han försökte lära mig en liten melodi så att vi skulle kunna spela tillsammans. 
Jag har haft examination i allmänmedicin idag, och fått godkänt, och kan glatt räkna ner till bara två seminarier (edit: tre, jag glömde ett etikseminarie), ett grupparbete och en heldag rättsmedicin kvar av läkarprogrammet. Fotograferingen förra veckan är det festligaste vi får i form av examen. Nej, okej, vi har en examensceremoni på zoom också på den faktiska examensdagen, men ändå. Känns det inte som lite fusk att vi redan fått diplomen? En av mina kursare stod och tog emot oss till fotograferingen i torsdags och delade ut diplomen med så "jaha, grattis till examen då, här är diplomet och ett väldigt kort snöre att knyta runt. Du kan ta en ros där i korgen också om du vill så är det bara att gå in genom dörren där när du känner dig redo". Sen fick vi med diplomen hem efteråt. Det var lite förvirring ett tag om vilket diplom som var vems eftersom vi rullat ihop dem och knutit bandet runt och sen la ifrån oss dem under delar av fotograferingen och jag har faktiskt inte dubbelkolla att jag har rätt men är 99 % säker iallafall.

Närmre än såhär har d...

0 Läs mer >>
Som läkarstudent och fiolspelare är det inte superofta jag har nagellack, det är ungefär när det är någonting som ska firas men ofta får jag tvätta av det dagen efter på grund av praktik eller jobb. Så fort jag målar naglarna blir jag därför helt hopplös och kan inte göra något längre. Så fort jag försöker göra vad som helst repar jag sönder lacket och sen plötsligt har jag en hel nagel som är omålad. I-landsproblem, absolut. Idag har jag fotografering inför examen och tänkte att jag skulle måla mina (nu alldeles för långa) naglar bara för att. Än så länge har det gått bra, men det är fortfarande några timmar kvar. Tånaglarna är så hemska efter mina löpturer att det bara var att måla dem också, några extra varv dessutom. Har blåmärken under minst två naglar och då är mina skor ändå inte för små.

Beslutsångesten över vad tusan jag ska ha på mig på fotograferingen är också total. Har provat exakt allt i min garderob ungefär varje dag sen informationen om att det skulle bli fotografering kom och har fortfarande inte bestämt vad det blir. Det pendlar från dag till dag vad jag känner för så det kan bli lite vad som helst. 
Vi har spekulerat om hur vi kommer få våra diplom när det inte blir någon fysisk examen, om vi får dem på posten eller om vi får hämta ut dem någonstans men tydligen får vi dem på fotograferingen. Jag vet inte riktigt om jag insett att jag faktiskt tar examen snart. Att det är två veckor kvar tills jag har läst hela läkarprogrammet. Det känns inte riktigt som att det är på riktigt när det jag har att se fram emot är en ceremoni från universitetsaulan som jag får titta på hemifrån via zoom. 

Efter förra onsdagen (när det kändes som att den där berömda väggen var ungefär en cm framför mig) tog jag ledigt hela långhelgen och tänkte inte på skolan igen förrän i söndags kväll, eller egentligen måndag förmiddag. Lugna dagar med hängmatta, bok, familj och natur. Det känns som att väggen har backat lite men oj vad skönt det blir när terminen tar slut och läkarprogrammet är avklarat.

Operation "inte sabba...

0 Läs mer >>
I helgen fick jag lova systeryster att inte gå in i väggen innan imorgon. Idag känns det som att den där berömda väggen är lite onödigt nära. Heldag med försäkringsmedicin och jag vet inte riktigt hur mycket jag faktiskt hörde, förstod eller tog in och sen ett par timmar på akuten på det så blev det lite för mycket. Himla tur att det är ledigt resten av veckan. Minnet är inte vad det borde, huvudet är långsamt, kroppen strular och det är allmänt rörigt men this too shall pass. Tre och en halv vecka till examen.

Väggen

0 Läs mer >>
Good enough och inte ett dugg mer är nivån just nu. Har haft min sista tenta för läkarprogrammet (tror jag, minnet är inte toppen för stunden) idag, en munta i Arbets- och miljömedicin, och jag blev godkänd men kanske inte supermycket mer. Jag tror inte jag hängde precis på gränsen och balanserade men inte jättelångt ifrån kanske. Jag var och tränade med systeryster igår och innan hon släppte av mig fick jag lova att inte gå in i väggen innan på torsdag. Eller, egentligen att inte gå in i väggen alls, men det är ju redan helg igen på torsdag så därför var det just till dess jag skulle hålla i. 

Inför tentan idag läste jag bland annat på om utmattningssyndrom och jag är inte där men kan absolut bocka av ett symtom eller tre. Fyra är gränsen för att kunna sätta diagnos och det ska dessutom vara i två veckor. Mitt minne är kaos, jag tappar bort vad jag håller på med och påbörjar saker så fort jag vänder mig bort från det jag började med, jag är allmänt trött och huvudet är inte på topp. Jag tror att det mest är lite mycket som händer just nu och jag vet att den närmaste månaden kommer vara en aning intensiv. 

Om exakt en månad sitter jag i Luleå och har hämtat ut nyckeln till min lägenhet där. Jag håller på och hyr ut min lägenhet så att den inte står tom när jag är borta och det är lite roddande med det innan vi kan skriva kontrakt. Och så är det ju den lilla detaljen att jag har sista 3,5 veckorna skola kvar. 12 seminarier tror jag att jag räknade ihop till. Och en inlämningsuppgift. Och ja, jag kommer förmodligen tjata om exakt hur många dagar och exakt hur många seminarier det är kvar mer eller mindre varje dag och för alla som kan tänkas befinna sig inom hörhåll. 

Det var ju bra att du...

0 Läs mer >>
Idag har jag gjort min sista dag på vårdcentral vilket också är sista praktikdagen på läkarprogrammet och därför också sista gången jag träffar studenter som läkarstudent. Nästa gång jag träffar en patient är jag läkare. Hur sjukt är inte det? Om 4 veckor, 28 dagar, är jag klar med läkarprogrammet och har läst 5,5 år sen den där första dagen när Dr Dürssen med fler skrämde livet ur oss innan de erkände att de var våra äldre kursare och bara hade lurats senaste timmen och att det riktiga uppropet skulle börja snart.
Innan de här två veckorna på vårdcentral kändes det inte som att jag kom ihåg något överhuvudtaget av allt jag lärt mig men nu är jag lite lugnare. Jag har haft lite mer koll än jag trodde och varit mindre vilsen än jag var rädd för. Jag har fått feedback och stöttning och haft handledare som kanske inte alltid känts som att de har tid för mig men som helt ärligt har funnits där alldeles lagom mycket. Och alla andra läkare, sjuksköterskor, medicinska sekreterare, fysioterapeuter och undersköterskor har varit snälla och trevliga och hjälpsamma. Jag är inte helt övertygad om att jag kommer att bli allmänläkare ändå, men det har absolut varit en trevlig praktik. 

Sista gången

0 Läs mer >>
Imorse när jag kom till vårdcentralen och loggade in i datorn blev jag först glad över att jag hade två patienter bokade på förmiddagen men sen läste jag vad de skulle komma för. Den första var en hudbedömning och kändes helt okej men den andra var där för en rektoskopi. Alltså när en tittar in i ändtarmen med hjälp av ett verktyg för att se om det finns några konstigheter. Har jag gjort någon rektoskopi förut? Nej, jag tror inte det. Hade jag någon handledare till hjälp? Nej, de hade egna patienter parallellt. Det kändes inte särskilt schysst mot någon (minst av allt mot patienten) så jag gick till min ena handledare och han hade också sett mina bokningar och insett att det kanske inte var en helt lämplig patient. Så vi bytte, jag fick hans patient med huvudvärk och han fick rektoskopin. Mycket bättre för alla inblandade. Jag vet inte hur mycket de sorterar vilka patienter som bokas till mig, men den här veckan har det varit flera där jag reagerat på att det kanske inte har varit klockrena bokningar. 
På eftermiddagen idag var det APT, arbetsplatsträff, för alla på vårdcentralen vilket inte är särskilt givande att vara med på om som student. Det innebar också att jag inte hade tillgång till någon handledare och alltså inte kunde ta några patienter. Jag hade lite dokumentation och remisser som skulle skrivas så jag roade mig med det en stund men sen pluggade jag inför muntan i arbets- och miljömedicin jag har på måndag och skrev på ett fall jag ska lämna in. Plugga kan jag kanske lika gärna göra hemma men det är lite skönt att få det gjort innan jag åker hem, så kan jag vara ledig sen. Och just idag fokusera på att lura ut mig själv på en löptur i det svinkalla regnet. Det kändes inte så kallt när jag var ute, men det var riktigt motigt att dra på löparkläderna och lämna min relativt sett varma, torra lägenhet.

Ge rektoskopin till l...

0 Läs mer >>
Igår var jag helt slut av lite oklart anledning och somnade före 21. Det var inte en speciellt påfrestande dag på praktiken och jag gjorde inget särskilt ansträngande efter att jag kommit hem, men trött var jag hursomhelst. Jag hade tre patienter igår, med blandade åldrar och besvär, men egentligen bara snabba, enkla besök. Av någon anledning bokas alla patienter på en timme till mig och ibland behöver jag hela den tiden, om inte annat för att hinna diktera innan nästa patient kommer, men ibland känns det lite väl snällt av dem. Det är ju inte som att jag kommer ha en timme på mig sen efter examen så lite tempo hade inte skadat. Å andra sidan bokar de max 3 patienter per dag till mig så då gör det inget om de patienter jag träffar tar lite tid så det inte blir så mycket tid till att rulla tummar. 
Idag har jag ett tolksamtal, igen. Vi är lite fascinerade av att jag får flera tolksamtal när Anton inte har haft ett enda på de månader han jobbat där. Samtal och besök med tolk tar alltid längre tid eftersom allt måste upprepas av tolken och det blir lite rörligare i flyter i både samtal och undersökning och när jag dessutom måste dubbelkolla allt med mina handledare (som har egen mottagning parallellt med min mottagning och inte garanterat har tid för mig när jag vill stämma av) känns det lite extra stressigt. Ett "vanligt" besök har jag mer tidsmarginal och behöver inte stressa igenom på samma sätt när jag inte måste vara säker på att en tolk finns tillgänglig hela besöket. Jag vet inte om det kanske är så att någon bokade det första tolksamtalet till mig utan att tänka på att jag är student och att de sen bara har fortsatt eftersom det ju var bokat så förra veckan?

Sömnen

0 Läs mer >>
Idag hade jag tänkt att jag skulle ha en produktiv dag. Skriva på min artikel, plugga arbets- och miljömedicin och ta tag i att hyra ut min lägenhet men jag har inte riktigt kunnat ta tag i något så det har blivit lite som det blivit. Jag började plocka undan för att kunna fota lägenheten men sen blev jag distraherad av min garderob och provade kläder till examen och rensa ut kläder som inte ska få följa med i flytten. Två hela papperskassar fick jag ihop utan problem med kläder som ska slängas eller skänkas och då har jag inte rört mina stickade tröjor än. Där finns det garanterat minst en kasse till. När jag väl fastnat i garderoben gick dagen plötsligt väldigt fort och vips var det kväll igen.
Igår kväll gick jag jour med ambulansen. Jag skulle egentligen ha åkt med dem för flera veckor sen men då ställdes det in för att det var covidutbrott bland personalen. Hann åka med på en hel massa larm med lite allt möjligt men överlag mådde patienterna bra. Det var lite trauman, lite fylla, lite bröstsmärta. Jag hann inte sitta särskilt många minuter på ambulansstationen och kunde göra lite nytta också så det var ett givande pass. 

Det känns som att det är lite mycket just nu. Plötsligt är det bara 5 veckor till examen, flytten närmar sig med stormsteg, jag har gått klart alla jourer, praktiska provet och tentan jag skrev för en vecka sen är godkända och kurs efter kurs bockas av. Nästa vecka har jag sista 5 dagarna på vårdcentral och ska hinna spela in ett patientbesök och göra en mini-CEX, ett patientbesök där en läkare sitter med och bedömer hur bra jag är på olika punkter. När jag gick hem i torsdags hade jag en enda patient inbokad nästa vecka men förhoppningsvis har det hunnit fyllas på lite innan jag kommer dit på måndag. 

Prio 1, trafikolycka