0 Läs mer >>
De senaste två veckorna har sprungit iväg. Tiden går så fort när en jobbar! Det känns som att det enda jag gör är att jobba. Och träna förstås. Jag är ledig varannan helg, men annars jobbar jag i stort sett varje dag. Oftast är jobbet kul, med patienter i varierande åldrar och med olika besvär, men ibland är det lite väl lugnt, för att andra gånger istället vara något stressigt. Det är sommar på sjukhuset i vanlig ordning, med personal på semester, färre platser på avdelningarna och minst lika mycket patienter som resten av året.
Det känns som att jag börjar kunna handlägga en del på egen hand, även om det fortfarande är mycket jag behöver fråga om, och det känns som att jag allt mer kan fråga "låter det här som en bra plan?" snarare än "vad gör jag med det här?". Jag har fått förlängning på mitt vikariat året ut så nu blir jag kvar här uppe ett tag. Jag trivs bra på ortopeden så det känns bra att få fortsätta. Sen vore det ju inte helt fel att börja AT till våren, men ansökningarna dit är inte öppna än på några månader. 
Eftersom jag jobbar en hel del har jag inte haft en massa tid till att utforska omgivningarna. Några löparstråk har jag hittat och jag har vågat mig på någon utflykt till Luleå utan att titta på en karta (och bara lita på mitt lokalsinne) utan att hamna alldeles vilse, så lite framåt går det. Igår var jag på rundtur i skärgården och spanade lite. Jag lyckades av lite oklart anledning bränna mig i halsgropen och på ena handryggen, trots att jag tycker att jag hade smörjt in mig ordentligt. Men i halsgropen nöter jag kanske bort solkrämen när jag sitter och plockar med halsbandet, och på handryggen försvinner förstås solkrämen när jag tvättar händerna. Det var soligt och varmt, men det var skönt med en långärmad ute på soldäck för även om båten inte gick jättefort var det lite blåsigt, framförallt på vägen tillbaks. Då var det också lite "gropigt" och gungade på ordentligt till och från.




Sol, vind och vatten

0 Läs mer >>
Idag laddar jag batterierna för en intensiv jobbvecka, jag jobbar nämligen varje dag nästa vecka med dagpass på lördag och nattpass på söndag som avslutning. Det har varit varmaste dagen sen jag flyttade, med 30 grader varmt, och jag fick ett genidrag och drog ut och sprang långpass imorse. Smart? Nja, högst tveksamt. Det slutade med ett par vurpor, skrapsår på ena knät och nu också lätt huvudvärk pga vätskebrist. 
Resten av dagen har jag spenderat på stranden, i skuggan under några tallar. Jag vågade inte gå ner och doppa mig idag, jag såg en patient för mycket förra veckan med infektion i sår nära leder för att vara riktigt sugen, även om mina skrapsår knappt ens räknas som skrapsår. Den där sandstranden känns som att den kan bli mitt andra hem i sommar, om det fortsätter vara sol och varmt iallafall. Så lyxigt att ha badplats inom räckhåll!

Helledigt

0 Läs mer >>
Jag har jobbat på akuten den här veckan, fyra dagar och en natt, och det har varit ett väldigt hanterbart antal patienter som behövt träffa en ortoped. Det har förstås varierat lite, men ofta har jag haft kanske 3 patienter på en dag. Lite blandat vad de sökt för så jag har hunnit undersöka knän, höfter, ryggar, axlar, nyckelben, underarmar, händer och nackar.
Det är fascinerande hur svårt det plötsligt kan vara att svara i telefon, jag vet inte hur många varianter av "hej det är Alice... läkare... ortopeden... akuten..." jag har fått ur mig den här veckan men det känns alltid lite bakvänt. Lite mindre bakvänt i slutet av veckan, så det kanske kommer. Det är betydligt lättare att presentera mig för patienter som läkare, och det har känts väldigt mycket mer naturligt att prata med och undersöka patienter som är nära mig i ålder än det gjorde som student. Som student var det alltid skönt om patienten var ett barn eller en vuxen som var kanske minst 10 år äldre än jag. Jämngamla kändes ibland lite konstigt, men nu har det som tur är släppt. Kanske för att jag har tagit examen och inte är där för att undersöka patienten först, och sen hämta någon som är läkare och som ska undersöka patienten igen.

Primärjour