0 Läs mer >>
Idag har jag sprungit halvmaraton i Luleå i sol och blåst och lagom många plusgrader. Jag sprang samma lopp förra året men det var lite ny bansträckning så helt bekant var det inte ändå. Till skillnad från förra året kände jag dock igen en hel massa människor, exempelvis sprang stora delar av narkospersonalen antingen halvmaran, milen eller 5 km, en av mina AT-kollegor sprang halvmaran på imponerande 1 timme och 17 minuter och en av mina ortopedkollegor tyckte nästan synd om mig som sprang så långsamt. Själv är jag rätt nöjd med att dels ha tagit mig igenom loppet, dels ha njutit stora delar av vägen, dels ha haft krafter kvar på slutet och dels ha slagit min tid från förra året, om än "bara" med en minut. 2 timmar, 11 minuter och 12 sekunder höll jag på idag, och ca 100 höjdmeter både upp och ner. 



"Nu är det bara 2 mil...

0 Läs mer >>
I lördags kväll, alldeles för sent egentligen, fick jag ett infall och anmälde mig till en halvmara om två veckor. Lite spontant sådär. För varför inte? Okej, helt spontant var det kanske inte, har funderat på om jag inte borde leta upp någon form av lopp den här sommaren/hösten här i Norrbotten, dels för att det vore kul, dels för att ha något att träna för. Jag har lättare att träna om jag 1. har någon som håller koll på att jag går till gymmet/springer (i Uppsala var det receptionspersonalen på gymmet, var jag inte där på morgonen på några dagar fick jag absolut förklara varför när jag kom igen) och/eller 2. har något att träna inför, exempelvis Vasaloppet i vintras. Just nu har jag inget av dem eftersom jag tränar på ett obemannat gym, på morgonen när jag i stort sett är ensam, och inte har något event eller lopp inplanerat. Utifrån förutsättningarna rullar det på ganska bra ändå och jag har kommit igång med löpningen först inne på löpband (finns det något tråkigare?) och sen ute när snön försvann från cykelbanorna, men det kan ju komma en dip i motivationen när det är bra att ha en ursäkt till att ta fram löparskorna. 
Letade lite för någon vecka sedan och hittade två lopp i Luleå i år, dels halvmaraton 21 maj, dels Vårruset med 2,5 eller 5 km den 7 juni. Efter det helt tomt hela sommaren. Varför bara lopp när snön knappt lämnat marken? Kunde ju tycka att det hade varit snällt med ett lopp i augusti eller så här, med tanke på att utelöpsäsongen precis börjat för oss fegisar som vägrar springa ute när det är is/snö på marken... Men iallafall.  Eftersom jag åkt till Uppsala i stort sett varje gång jag varit ledig mer än en vanlig helg senaste året kan ju se det lite som sightseeing i Luleå om inte annat.

Vad är det värsta som...

0 Läs mer >>
Hur firas en lärarexamen om inte med ett crossfitpass? Åtminstone om läkaren i fråga bor i crossfitboxen och alla som är inbjudna till firandet är träningsnarkomaner. Brutalt jobbigt var det, precis som det ska vara. Sista två blocken körde vi team, och jag blev förstås ihopparad med en av coacherna som var med och körde. Först körde vi 11 minuter av I go, you go. Alltså att jag gör några övningar (just här några sekunder cykling, wall balls och marklyft) och sen vilar medan den andra gör samma övningar. Fick jag vila något? Nope. Bara köra tills det inte gick längre, och sen fortsätta ändå tills tiden tog slut. Och då var det fortfarande 11 minuter ännu jobbigare övningar kvar. Kul ju! Funderar på om jag måste leta upp en box i Luleå, men samtidigt vill jag kanske inte köra crossfit så regelbundet som alltid. Mer som krydda och kul inslag lite någon gång ibland. Har fortfarande lite för mycket synpunkter på "crossfitteknik" och det här med att det ska vara så mycket som möjligt, så snabbt som möjligt och så tungt som möjligt varje gång. Och gärna då så många gånger som möjligt varje vecka. 
Var lite fundersam på hur kroppen skulle kännas idag efter crossfit och sen en hel natt på tåg hem till Luleå, men har faktiskt inte ont någonstans, än. Är lite blå på axlarna och knäna från hantlar och golv, men det hade jag räknat med. Tåget gick också (som tur är) precis som det skulle och jag hann till jobbet i tid som planerat. Efter min försening på 12 timmar förra gången har jag undrat om jag inte kan lita på tågen och alltså måste överväga några varv till innan jag åker ner till Uppsala, men just nu vågar jag lita på nattåg ett tag till. Det är ändå så smidigt när det funkar, och innebär att jag kan hinna ner till Uppsala, även om det bara är över en helg ibland. 
Aningen svimfärdig och kanske lite illamående, men sen när vi hade postat ut ett tag smakade det gott med hallonpaj och morotskaka. Balans ju!

I go you go

0 Läs mer >>
Semestervecka och noll krav på att saker ska göras är ganska skönt. Jag är generellt riktigt dålig på att ta ledigt men ganska bra på att ta det lugnt/göra ingenting när jag råkar vara ledig. Inte för att det automatiskt är bra återhämtning att göra ingenting. Men den här veckan jobbar jag på just det, återhämtning. 
Planen var catch up med vänner jag inte sett på länge, häng med familjen och träning på mitt favoritgym där jag spenderar otaliga timmar senaste 7 åren. Sen är det ju det här med att det är pandemi (Va? Aldrig hört förut...) och också januari och förkylningar såatteh, ja, det blir som det blir. 
Träningsmässigt har jag visst lite hybris och tänker att jag kan köra på "som vanligt" även om det är månader sedan jag tränade ordentligt och regelbundet. Träningsvärken kommer sen som ett brev på posten och det är ju skönt på sitt sätt. Även om det innebär att jag stapplat runt med ben lika smidiga som elstolpar och gärna gått baklänges ner för trappor.

Relalalaxa

0 Läs mer >>
Idag laddar jag batterierna för en intensiv jobbvecka, jag jobbar nämligen varje dag nästa vecka med dagpass på lördag och nattpass på söndag som avslutning. Det har varit varmaste dagen sen jag flyttade, med 30 grader varmt, och jag fick ett genidrag och drog ut och sprang långpass imorse. Smart? Nja, högst tveksamt. Det slutade med ett par vurpor, skrapsår på ena knät och nu också lätt huvudvärk pga vätskebrist. 
Resten av dagen har jag spenderat på stranden, i skuggan under några tallar. Jag vågade inte gå ner och doppa mig idag, jag såg en patient för mycket förra veckan med infektion i sår nära leder för att vara riktigt sugen, även om mina skrapsår knappt ens räknas som skrapsår. Den där sandstranden känns som att den kan bli mitt andra hem i sommar, om det fortsätter vara sol och varmt iallafall. Så lyxigt att ha badplats inom räckhåll!

Helledigt

0 Läs mer >>
Min syster har börjat träna på samma ställe som jag och därför har jag numer en träningskompis till och från. Träningsvärk är utlovad varje gång jag har sällskap, även om vi råkar köra mina vanliga träningspass, eftersom jag tar i lite extra av bara farten när hon är med. Sen är hon inte alltid övertygad om att jag kan räkna och det är ofta hon frågar vad jag egentligen menar när jag säger hur många varv vi ska köra. Ganska ofta tycker hon nog att vi gör fler repetitioner eller varv än jag sagt att vi ska göra. Till mitt försvar kan det nog vara så att jag menar att vi ska köra 3 varv men att vi först måste köra uppvärmning med ett varv av övningarna, så ja, i ärlighetens namn betyder kanske 3 ibland 4. Men men. Sen är jag också hopplöst dålig på att räkna och tappar räkningen efter kanske hälften av repetitionerna, eller garanterat alltid efter 4-5 repetitioner, så det är inte alltid helt tydligt när vi är klara och inte. 
 
Hursomhelst väldigt kul att träna tillsammans med någon. Jag har snart tränat på samma gym i 10 år och nästan alltid tränat själv men det är lite lättare att ta mig dit, och lite lättare att utmana mig själv, när jag vet att jag ska träna tillsammans med någon annan. Iochförsig är jag väldigt lättlurad när jag tränar och det är inte helt ovanligt att jag lovar mig själv att det är sista varvet eller sista intervallen men sen drar till med en eller ett par till bara för att sista varvet kändes för lätt. Det är inte lika lätt att komma undan med när jag har systeryster med, men å andra sidan hittar vi ofta på jobbiga upplägg innan vi börjar så det brukar kunna bli jobbigt nog även utan att lura på oss ett sista varv. Och eftersom jag inte kan räkna varv, och hon aldrig riktigt litar på min räkning, så går det alltid att kuppa in ett extra varv på slutet om det känns som att det behövs. 
Just nu ligger mer fokus på löpning än styrketräning, lite för att det råkar vara roligt att springa för tillfället och lite för att jag inte behöver gå upp tidigt och cykla till gymmet då. Av någon anledning har jag fått väldigt svårt att sparka upp mig själv ur sängen på morgonen nu när all undervisning är på distans, och jag trivs bäst på gymmet före 8 på morgonen, innan alla andra vaknat och när jag kan få göra vad jag vill när jag vill utan att behöva köa för maskiner, vikter eller utrymmen. 
 
Igår blev det intervaller och eftersom jag försöker variera och köra olika pass varje vecka (när det kommer till löpning, styrketräning kör jag samma sak varje vecka även om jag vet att jag borde variera) blev det backintervaller. Det var första backintervallerna i år så jag har inte kommit fram till hur många som är rimligt att tänka att jag ska orka än riktigt, men jag kom fram till att 5 var ett rimligt mål. Sen när jag sprang den 5e kändes det som att jag absolut orkade några till så det slutade med 8 varv upp för backen och sen bestämde jag mig för att det räckte. Jag såg sen att jag visst sprang snabbast sista intervallen. Hade jag orkat fler? Absolut! Men jag ska ju orka springa lika många nästa gång det råkar stå backintervaller på schemat. 

Vad menar du egentlig...

0 Läs mer >>
Så har det återigen gått så där orimligt lång tid, den här gången nästan ett år. Tittade tillbaks vad jag skrev sist och det var från när jag varit hemma med covid en vecka förra våren. Sen blev det minst fyra veckor till innan en infektionsläkare till slut bedömde att jag förmodligen var frisk igen (eftersom jag aldrig hade några supertrevliga symtom) och jag fick lämna min lägenhet. Och börja jobba igen förstås. Hur många gånger har jag lovat mig själv att det är sista sommaren jag jobbar på en kaosavdelning? Jag har iallafall lyckats hitta nya kaosavdelningar varje år. Eller så är det kaos på alla avdelningar, kliniker och boenden, på olika sätt. Jag hoppas på att jag bara haft oflyt (och förra sommaren tänker jag att alla kan skylla på covid, det var inte helt lätt att styra upp och arbeta i vården med allt vad det innebar förra våren/sommaren och jag kan tänka mig att det fortfarande inte är helt lätt, även om det kanske finns lite mer rutin nu...) 
Jag kan iallafall inte påstå att jag har haft några besvär efter att jag blev utsläppt från min fem veckor långa karantän. Förra sommaren/hösten kunde jag löpträna igen för första gången på flera år än jag kan räkna, skadefri och utan att ta i för mycket, och hade bättre kondition än jag haft någonsin. Och eftersom vi haft en mycket kort snöperiod den här vintern kan jag till och med fortsätta löpträna nu igen. Annars springer jag av princip inte före 1 april (och absolut inte om det är snö) för att minska skaderisken. För ja, jag är hopplöst bra på att skada mig på alla möjliga dumma sätt. Sträcka ljumsken när jag joggar i hålla, stuka foten när jag backar in i en vägg, få bula i pannan när jag skallar golvet mitt i en burpee...

Ett år med distans

0 Läs mer >>
Såå, för en vecka sen sprang jag backintervaller, inte en gång, inte två gånger utan åtta gånger. När jag sprang upp för en backe femte gången lovade jag mig själv att det bara var en kvar men sen vände jag och sprang två till. Och sen ville jag lägga mig ner eller spy eller whatnot men ändå. Sen dess har min träning som mest varit att stå upp länge nog för att laga lunch eller middag eller att gå från soffan till köket eller vice versa. Börjar bli lagom trött på att vara sjuk och lagom trött på att vara isolerad. Jag förstår varför, förstås, men det är inte roligare för det. 

En vecka

0 Läs mer >>
Vi har nu varit i karantän så länge att jag spontant gick ut och sprang intervaller. Vet inte riktigt när det hände sist. Har egentligen ingenting emot att springa och just intervaller i skogen är inte det värsta en kan hitta på men det är inte det första jag gör när jag tränar, inte senaste tiden iallafall. 
Med min fot som strulade hela halva förra året har jag inte tränat kondition sen i maj så flåset har varit bättre får jag väl säga. Men ändå lite skönt att det går att springa igen, även om kroppen protesterar alldeles för tidigt. Jag har tänkt göra En svensk klassiker nästa år, med Vasaloppet som första del, så jag måste börja träna konditionen igen om det ska finnas minsta chans att det ska gå. Pappa hetsar att jag ska hänga på honom och springa Lidingöloppet redan i höst men eftersom min fot inte gick att springa på tills för några månader känns det kanske lite väl. Tänker att ett första mål blir att klara av en mil i lite lagom tempo och sen öka därifrån. Och rehab rehab rehab, eller om det kanske är prehab nu. 

Klättrar på väggarna

0 Läs mer >>
Igår fick jag sista tentaresultatet och oavsett vad jag trodde när jag lämnade tentasalarna för några veckor sedan är jag godkänd på alla fyra. Väldigt skönt att kunna lämna termin 8 bakom mig och bara fokusera framåt! Vet inte riktigt varför jag var så osäker, på tre av tentorna skrev jag bra mycket bättre än jag trodde och överlag har jag nog inte skrivit så här bra på tenta sen termin 1 tror jag. Dumt att gå och oroa sig i onödan, men egentligen hellre det än att gå och vara tvärsäker på att det gick bra i tre veckor och sen få underkänt. 
Efter första löppasset på sådär drygt ett halvår (minst, kanske snarare drygt 1 år). Trött (läs spyfärdig) men ändå ganska glad och nöjd.

Nu sitter jag på bussen hem från Västerås. På infektionsblocket har vi mest föreläsningar och seminarier och går några jourer på infektionsakuten i Uppsala men för att träffa lite fler patienter får vi åka till Västerås en eftermiddag. Vet inte riktigt varför de inte kan styra upp det i Uppsala istället (och slippa betala våra bussresor för 2 timmar undervisning) men men. Har fått träffa fyra patienter som låg inne för olika infektioner och diskuterat möjliga diagnoser och behandlingar så ändå en givande dag.

4/4

0 Läs mer >>
Jag blir en hemsk människa att umgås med när jag inte får träna. Och då räcker det inte att gå promenader eller göra min rehab, jag behöver få träna och bli riktigt trött. Lite puls, gärna träningsvärk efter. Men eftersom jag avskyr att träna överkropp och inte orkar försöka hitta övningar som funkar med svullen och ömmande fot har jag inte tränat ordentligt på så många veckor att jag tappat räkningen. Förra helgen var jag på midsommarläger med SBU och Frisksportarna och dagarna var fyllda med träningspass och skoj som jag inte kunde vara med på. Volleyboll och bodycombat till exempel. Hade inte min kloka syster varit där och skvallrat för instruktören hade jag nog varit med på combaten men nu fick jag snällt sitta på en filt och titta på. Jag vill kunna gå ut och springa, eller cykla till gymmet för ett cirkelfys eller Kettlebell eller styrkepass men det går inte eftersom allt gör ont och jag inte orkar göra min rehab. Igår försökte jag ju dansa salsa men utöver att jag fick en klängig danspartner gjorde det också ont i foten så inte ens det funkar just nu.
Mina stackars kollegor får stå ut med en aningen stressad och frustrerad Alice med halvbra tålamod. Ska försöka ta mig iväg till gymmet innan jobbet imorgon, but we'll see, jag skulle dit idag också men har istället spenderat dagen med att titta på Tv-serie och laga matlådor...

Ligamentum fibulotala...

1 Läs mer >>
Tänk vad tentaplugg kan göra med en ändå. Typ att en får för sig att cykla hela vägen till gymmet, potentiellt med motvind både dit och hem (det är ju ändå Uppsala), bara för att göra rehab och titta på när andra tränar. Fullt rimligt. Och det skulle ALDRIG ha hänt om det inte var så att jag skriver tenta på fredag, men just den här dagen hände det. En halvtimme orkade jag någorlunda fokuserad rehab, sen lekte jag lite med annan fotträning, lite bål och så mina obligatoriska handstående. Ska fötterna strula kan jag ju lika gärna lära mig att stå (och gå?) på händerna.
Det syns inte jättetydligt kanske men min vänster fot är fortfarande svullen två veckor efter senaste stukningen. Enligt mitt tentaplugg ska svullnaden gå ner efter fem dagar men jag försöker ha tålamod...

I morse hade jag praktiskt prov. Fyra stationer, fyra minuter på varje station och max 4 poäng per station. Som alltid sitter vi innan och går igenom worst case scenario men idag gick det bra. Missade en halv poäng på första stationen och kanske en halv eller en på sista men annars tror jag att det var full pott. Inte för att det säger så mycket, tanken är inte att vi ska bli kuggade utan att vi ska ha ångest inför och därför plugga extra noga. Vi resonerade iallafall så innan vi blev insläppta till provet. Och helt ärligt är det sällan särskilt kluriga uppgifter, det är mer att det är lite konstig form och att en har tidspress och att det sitter en läkare och tittar på varje liten rörelse en gör. Sådär så det känns som att de ser allt en tänker medan en får panik och funderar på allt en kan ha glömt. 

Ska du verkligen trän...

0 Läs mer >>
Idag har jag varit och tränat ordentligt för första gången på två veckor. Jag började bli alldeles för odräglig så det var dags, men min stukade fot är fortfarande svullen och dan så jag bara väntar på att den ska börja göra ondare igen. Om inte annat kan jag åtminstone hoppas på träningsvärk. Helt slut redan efter uppvärmningen men jag tog mig igenom ett ordentlig pass till slut.

Just nu är det annars tentaplugg dygnets alla timmar (känns det som) och jag är mestadels begravd i sammanfattningar från kursen. Det syns var jag har haft tråkigt, både på mina anteckningar och mina sammanfattningar. Lite här och var dyker det upp referenser från Grey's anatomy när det är diagnoser där jag minns vilken karaktär som fått den, inflikningar om hur läkare på mina placeringar (eller i vissa fall min mamma som ju inte har någon som helst medicinsk utbildning utan bara egen erfarenhet att gå på) behandlar olika tillstånd. 

Av någon anledning har min dator fått för sig att just den här veckan är en alldeles utmärkt vecka att strula så den kopplar ner Wifi, slutar känna av strömkabeln och sånt spännande när den känner för det men än så länge har alla funktioner kommit tillbaks efter några timmar så det ska nog lösa sig...
Mina föräldrar firade 25 år som gifta i förra veckan så vi var på Tzatziki och åt middag förra helgen. Mysigt! Sen att jag trodde att jag skulle andas och svettas vitlök en hel vecka är en annan sak, men det var gott iallafall och det är ju huvudsaken.


Någon fyndig ortoped

0 Läs mer >>
Tydligen har det gått så pass länge att det var dags för en ny stukning och bara för att skoja till det passade jag på att stuka den mest hela av mina två fötter. Kul kul! Som uppvärmning/teknikövning körde vi sidoförflyttningar av olika former första 10 minuterna på kickboxningen men det tyckte förstås inte mina fötter om (jag borde ha kunnat räkna ut det vid det här laget kan man tycka) och plötsligt vek sig den vänstra med det där ökända knakandet. Så nu är foten lindad och i högläge och jag har efter lite egen undersökning bestämt mig för att alla ben är hela och att det bara är ledbanden som fått sig en smäll. Vilket innebär att det inte är någon idé att åka in och få den röntgad eftersom ledbandsskador ändå bara behandlas med smärtlindring, linda och högläge till en början och sen fysioterapi/rehab så tidigt som möjligt. 
Satt tidigare idag och tänkte att det tråkigaste jag vet (när det kommer till träning) är rehab och prehab men att skador möjligen är det enda som är värre. Så tänkte min kropp att japp, då fixar vi en skada helt enkelt!

Nere för räkning

0 Läs mer >>
Inlägg två dagar i rad måste vara någon form av rekord senaste x antal månaderna... Hursomhelst har jag haft helg idag, som kompensation för att jag var på möte hela den riktiga helgen eller nåt. Vi hade egentligen föreläsningsdag men eftersom de är frivilliga och jag redan sammanfattat hela kapitlet tänkte jag att det var okej att vara hemma och plugga annat istället. 
Jag stack ut och sprang min favorithatrunda men hade inte räknat med 1. Att det var sommarvärme ute och 2. Att det yr pollen/maskrosfrön överallt och att det dessutom är alldeles fullt med samma pollen/frön på marken i skogen. Det var på riktigt ett decimetertjockt läger av vitt fluff här och var. Bara för att jag var nyfiken kollade jag klockan innan jag sprang iväg och sen igen när jag kom hem, men jag måste ha kollat fel för ett tag trodde jag att jag sprungit i 15 minuter men det var nog snarare 30 om jag räknar ihop alla låtar jag hann lyssna på. Haha började undra vilken sväng jag missat och råkat gena...

Slutspurt

0 Läs mer >>
Halva måndagen och hela dagen igår tvingade jag mig igenom kapitlet om njurmedicin i vår internmedicinbok. Höll på att somna ungefär varannan mening och fick anstränga mig för att inte bara låta det vara till en annan dag. Idag har jag sammanfattat samma kapitel utifrån målbeskrivningen och då har jag istället fått påminna mig om att ställa mig upp någon gång ibland och att det kanske eventuellt är bra med en matpaus eller så. Slutsats? Jag tycker väldigt mycket bättre om att skriva än läsa när jag pluggar. Det kanske finns en anledning till att jag envisades med att skriva egna instuderingsfrågor och sen svara på dem 10 gånger när jag gick på gymnasiet? Det tar en himla massa tid, men jag lärde mig iallafall grejerna...
Fick för mig att springa en vända i Röbospåret, alltså den runda vi sprang på idrotten när jag gick i sjuan. Jag tänkte att det kunde vara skönt efter en heldag framför datorn men det visar sig att jag är rätt bra på att förtränga obehagliga saker. Som till exempel att den backe jag har något vagt minne av är aningen brantare än jag trodde. Och att det finns en till backe som är ännu värre, direkt efter den där som jag kommer ihåg. Men det kan ju vara så att jag inte var så intresserad av att springa i sjuan och backarna inte är lika hemska när man går... Det lär väl dröja tills jag lyckas lura ut mig själv där igen men tänk vilken kondition jag skulle få om jag sprang där lite regelbundet!


Nefrit, nefros, nefro...