Lugnet före stormen som aldrig kom

Idag har jag haft tre patienter på akuten på hela dagen. Inte en enda före 12.00. Vi är nästan alltid två eller tre underläkare på ortopedakuten men eftersom en av AT-läkarna är sjuk var jag själv på akuten. Med möjlighet att ringa ner någon annan om det plötsligt blev anstormning dock. Det är alltid lite stressande på förhand att veta att jag kommer vara själv på akuten, men dagar som idag känns det som att det bara hade varit jobbigt att vara flera. 
Aldrig är vi nöjda. Antingen är vi för många, eller för få, läkare på samma "ställe". Och antingen har vi för många, eller för få, patienter. På akuten brukar det vara ganska lagom att vara två. Ibland är vi tre, det funkar, och vissa gånger har vi varit fyra. Då börjar det bli långtråkigt och rörigt. Det känns också som att det alltid är färre patienter när vi är många, inte bara för att vi delar upp dem på fler läkare. 





Kommentera här: