Introdagen (japp, vi har en sån) på jobbet är avklarad och jag har hjärnan fullproppad med förkortningar, inlogg, programnamn och annat teoretiskt kring själva pappersarbetet men det visar sig säkert hur mycket av det jag faktiskt tagit in och kommer ihåg. Vi var ganska överens om att det är lättare att lära sig allteftersom, när jag faktiskt ska göra de saker vi har gått igenom idag. Skriva in och ut patienter, sätta in och ut läkemedel, skicka remisser, titta på röntgenbilder och så vidare. Än så länge har jag kvar en positiv bild av ortopeden som arbetsplats, alla har varit trevliga och tjatat gång på gång om att det bara är att fråga så fort det är något en undrar över och att vi hellre ska fråga hela tiden än aldrig.
Ortopederna lever också lite upp till fördomarna. Till exempel var det en som på eftermiddagsavstämningen satt och tog sig för bröstet och sen erkände att revbensfrakturen faktiskt gjorde ganska ont idag. Och en annan som var helt uppäten av mygg efter att ha burit sin cykel (som väger 40 kg) genom ett träsk igår.