Primärjour
Det är fascinerande hur svårt det plötsligt kan vara att svara i telefon, jag vet inte hur många varianter av "hej det är Alice... läkare... ortopeden... akuten..." jag har fått ur mig den här veckan men det känns alltid lite bakvänt. Lite mindre bakvänt i slutet av veckan, så det kanske kommer. Det är betydligt lättare att presentera mig för patienter som läkare, och det har känts väldigt mycket mer naturligt att prata med och undersöka patienter som är nära mig i ålder än det gjorde som student. Som student var det alltid skönt om patienten var ett barn eller en vuxen som var kanske minst 10 år äldre än jag. Jämngamla kändes ibland lite konstigt, men nu har det som tur är släppt. Kanske för att jag har tagit examen och inte är där för att undersöka patienten först, och sen hämta någon som är läkare och som ska undersöka patienten igen.