Jag är utbildad PT, älskar att dansa, önskar att jag var bättre på att fotografera och pluggar läkarprogrammet i Uppsala. Träning är ett måste för att jag ska må bra och när jag får tid över vill jag börja rida igen.
Jag gick rakt ut i Vanån, simmade tvärs över och slutade inte förrän jag simmat ca 1 000 m upp i Dalälven. Varför? Jo, jag har simmat Vansbro tjejsim idag (eller, klockan har passerat 12, så igår men för mig byts inte dag förrän jag sovit) Det var till en början så kallt att jag inte riktigt kunde andas och lägger man till Vanåns starka ström blir det ganska obehagligt. Men både kylan och strömmen gav sig inom de första hundra meterna, sen var det bara att trängas med alla andra galningar (det var trots allt knappt 16 grader i vattnet...) och lugnt simma sina meter. Tjejsimmet var dessutom min sista gren i Tjejklassikern, så nu har jag sprungit en mil, åkt skidor tre mil, cyklat 10 mil och simmat 1 km undet ett år. Min faster och min kusin (det är hennes fel/förtjänst att jag gjort det här, hon utmanade mig förra året) har också gjort klassikern nu, och trots att det absolut inte på något sätt är en tävling så blev det lika. Åtminstone mellan mig och min kusin. Hon springer och cyklar snabbare än jag, jag åker skidor och simmar snabbare än hon. Men som sagt, det är ju inte en tävling... (eller?!)Min farbror sa, ja nu är det ju bara att fortsätta med halv klassikern, eller varför inte hela direkt? Haha, men jag tror det får vänta ett tag. Lillasyster har försökt få mig att lova att simma med henne nästa år, men vi får väl se hur det blir med den saken...