Älskar när man får slåss

Playitas. En av de bästa platserna här på jorden. Precis just så faktiskt. Sol och värme, träning precis hela dagarna om man vill och så buffé till frukost, lunch och middag. Ingen stress, inget annat man måste hålla koll på än när dagens roligaste pass går, och var. Och om man har smörjt in axlarna. Helt ärligt spelar det ingen roll hur noga man smörjer in axlarna, iallafall inte om man är jag, de blir kräftröda oavsett, men jag försöker iallafall.

Himlen är inte sådär grå, den var solnedgångsblå-lila-rosa-orange men kameran missade det...

Jag har hoppat på varenda pass som innehåller minsta lilla spark eller slag (oftast bara i luften eller på säckar) och det känns lite sådär lagom skönt i axlar och armar nu. Så imorse fick jag en impuls att skriva upp mig på dagens WOD competition bara för skojs skull, det var inte hela världen om jag kom sist, det var en kul grej och ett bra träningspass om inte annat. Meeen sen var det ju den lilla detaljen att det var en tävling. Och är det tävling är inte jag den som är den och ger upp inte. Även om motståndet är Wonder woman som bara ändå avslutade med 100 burpees på 6 minuter... Nej, så jag tog i för kung och fosterland för att försöka ligga så nära efter Wonder woman Marie som möjligt (även om jag aldrig var riktigt nära) och vips så var jag tvåa i hela tävlingen. Av 6 tävlande iochförsig men ändå. 

Hela jag skakade så mycket att det är ett under att jag ens kunde ta en bild, och det var ändå innan alla burpees. Och nej, jag gjorde inte 100. Jag hann 55...

Kommentera här: