Duscha är sjukt underskattat

Så skönt att duscha! 
I torsdags när jag vaknade genomsvettig efter en natts feberfrossa var en dusch högst på priolistan, men innan jag ens hunnit blöta håret var jag på väg att svimma. Sådär så det svartnar för ögonen och man bara vet att om man inte sätter sig ner just där och då kommer man ramla omkull när som helst. Inte precis den start på dagen jag hoppats på, men man kan ju inte alltid få som man vill. Det var bara att krypa ner i sängen,  ringa läraren och de två personer jag ska träna genom skolan (vi skulle ha första träffen och genomföra hälsotester i torsdags, perfekt dag att inte kunna åka till skolan...) och förklara att vi måste hitta andra tider.

Jag har ALDRIG feber, men kan svära på att jag haft feber, utifrån mina förutsättningar, den här veckan. Inte många läkare skulle kalla 37,1 för feber, men när det gäller mig så är det helt klart inte friskt... Soffläge, alvedon och upphostade lungor är huvuddelen av min torsdag och fredag... Att  vara sjuk när man bor själv är ingen hit, även om det inte är kul när man bor med någon heller, men när man håller på att svimma i duschen är det skönt att kunna åka hem till familjen några dagar. Systeryster passade på att göra mig snäppet normalare genom att se till att jag såg Lejonkungen nu på morgonen, så nu har jag officiellt klivit ur den oupplysta grupp människor som missat Lejonkungens storslagenhet. VHS film och allt liksom...

Kommentera här: