Lycka är...

Mitt i kaoset såhär i slutet av trean är det nästan för mycket att göra för att hinna känna efter. Nästan för myckey för att ens veta vad man håller på med, men träningen dissar jag inte för det. Och tur är väl det, för utan några timmar på gymmet varje vecka, med en instruktör som inte låter någon fokusera på något annat än träningen skulle det gå ännu långsammare med pluggandet. Imorse var det spinning som gällde och trots att passet var så jobbigt att jag trodde jag skulle svimma var det så galet kul att jag log hela passet. 20 skoldagar kvar, inklusive studenten, sen är jag friiii att göra precis vad jag vill!

Kommentera här: