Och himlen öppnade sig
Åkte med på orienteringstävling idag, som supporter. Har varit förkyld och haft feber till och från hela veckan, så det var inte läge att springa eller ens gå en bana för sakens skull, men det kan ju vara trevligt att komma ut och heja på längs upploppet. Sen kom regnet. Familjen hade sprungit iväg till starten och jag satt kvar med väskorna för att invänta deras målgångar och himlen bara öppnade sig. Lyckades gömma mig och alla våra saker under paraplyer, men det regnade så mycket att det började droppa in lite till slut. Medan det regnade satt jag så hopkrupen att jag såg ungefär två decimeter utanför filten och paraplyet, så när det väl lugnade sig lite (tillräckligt för att jag skulle våga ställa mig upp och krångla på mig ett par regnbyxor medan jag balanserade paraplyet över mig själv och packningen) fick jag en liten chock. Skogsområdet som innan regnet varit hyfsat fint och vattenfritt hade översvämmats en aning, med rejält med vatten i ett dike som gick tvärs över upploppet. Inte avunsjuk på alla som fick springa igenom/runt/hoppa över. Men å andra sidan var de redan genomblöta från topp till tå av regn och våtmarker så jag skrattade lite åt alla om ansträngde sig för att inte kliva i vattet. Tror jag får satsa på att springa lite mer orientering i höst än jag gjort de senaste säsongerna. Inte särskilltsvårt eftersom jag snittar en tävling och en träning per säsong, men ändå.