AliceSaraLovisa

"Mina" tanter är så mysiga!! Egentligen vet jag inte om jag borde tycka att det är supertrevligt att de så gärna pratar med mig en stund medan jag gör ordning deras frukostmackor, diskar undan, plockar fram medicinen eller hjälper till med kläderna eller om jag borde se det som att det är tråkigt att de inte har någon annan att småprata med, men många av dem har väninnor, syskon, barn, barnbarn och andra nära och kära som bryr sig om dem och pratar med dem. Det är väl kanske så att oavsett hur många du känner är det lätt att det blir ensamt, framförallt om man av olika anledningar är bunden till sin lägenhet. Mest är jag nog glad att jag kan bidra med något oavsett vem jag kommer hem till. Det spelar ingen roll om någon har en dålig dag, inte fått sova ordentligt eller bara allmänt är bitter på livet, jag kan ändå göra en insats genom att hälla upp ett glas juice, koka lite kaffe, hjälpa till med stödstrumpor eller plocka upp något som hamnat utom räckhåll på golvet. Eller bara småprata, slänga käft, retas eller peppa en stund. Vissa är så himla snabba att börja retas. Det kan vara allt ifrån att man inte kan vrida på kranen ordentligt till att man håller på och tappa byxorna (för att hälften av byxorna saknar knapp och alla byxor har värdelös gylf). Och, ja, ibland är de lite som små barn och säger precis vad de tänker oavsett om det är något man borde säga högt eller inte. Men lika charmiga är de ändå!