Jag är utbildad PT, älskar att dansa, önskar att jag var bättre på att fotografera och pluggar läkarprogrammet i Uppsala. Träning är ett måste för att jag ska må bra och när jag får tid över vill jag börja rida igen.
En timme dans igår och äntligen litw träningsvärk! Trodde att milen på Lidingö, med alla uppförsbackar, skulle kännas ordentligt i måndags och få mig att stappla fram även i tisdags, men inte ens en antydan till träningsvärk. Afrorytmer, hiphop och en omgång Laurentia (med alla de 63 knäböjen) igår gjorde iallafall susen. Känner av lite muskler i benen åtminstone. Och lite armar och nacke när jag känner efter. Måste säga att jag är imponerand av mina dansare. Dels lär de sig i rekordfart, de brukar vara snabba men i höst är de snabbare än vanligt, och dels jublar de när jag kommer med en konstig, och sjukt jobbig rent fysiskt, lek. Det är lätt att vara ledare när man har en grupp bestående av sådana änglar. Fast nog kan de vara jobbiga också. Igår hade de förbrukat hela gårdagens kvot av tystnad när de var på kyrkans fritidsgårdsaktivitet efter skolan, så det var en liten aning svårt att få tyst, men det blev ändå ordning i raderna när vi väl dansade.