Släkten är värst?
Dagen har ägnats åt catch up med släkten. Först skypeande med kusin Karin som är i Nya Zeeland ett år och sen 40-årsfest med umgänge med kusinerna härikring. Skype lär ju vara en av de bästa uppfinningarna! Även om Nya Zeeland ligger på andra sidan jorden och 11 timmar före oss kändes det inte så avlägset när vi pratade med Karin på en datorskärm på köksbordet. Hon är ju bara för underbar! De hade varit och vandrat en dryg mil upp för ett berg och sen samma dryga mil ner igen, i spöregn. Hennes regnställ släppte in allt vatten men höll sen kvar det, så att hon hade nog aldrig varit så totalt genomblöt som då. Men inte klagar hon inte. Tänk ändå om man kunde vara sån som inte ens klagar då... 40-årsfesten var för min ingifta moster som nu har blivit medlem i 40+ klubben. Riktigt trevligt var det! Jag brukar ändå inte låta så positiv när jag pratar om min släkt, men jag tror att jag börjar inse hur fantastiska de är allihop!! Nu laddar jag för en ny vecka fullproppad med aktiviteter, tjockt huvud, feberkänsla och förkylning till trots. Jag har faktiskt inte feber, så det är okej att fortsätta som vanligt, så det så.