Dokumentation av vad

 Jag har kommit på något som jag tycker är väldigt intressant. Vi fotograferar bara saker som är speciella och ovanliga. Typ människor vi inte träffar ofta, högtider, fester och spiritweek i skolan. Jag har den senaste veckan tagit 1499(!!) bilder på alla fantasifulla, vackra och smarta utklädnader, men när det inte är spiritweek tänker jag inte ens tanken att ta med mig kameran. Och tänk sen alla konstiga blickar man skulle få om man en helt vanlig dag gick och fotade folk i skolan... Har dessutom gått igenom en flyttkartong fylld med bilder från 1984 fram till 2008, mestadels tagna av min pappa men jag tror att vi alla har någon liten del i skapandet av denna enorma samling bilder. Hursom slog det mig att de allra flesta bilderna var på något speciellt och inte bara på vardagslivet. Studenter, dop, bröllop, möhippor och svensexor, födelsedagskalas och julfiranden. När jag och syskonen var små var det förstås en massa bilder på oss som små och söta och vad vi än gjorde var speciellt. Oavsett om vi lekte med dockor, satte oss i diverse olika kartonger, korgar och lådor och hittade på mängder av konstigheter med allt vad vi hittade hemma. Men ändå!! Min poäng är ändå att man inte dokumenterar vad man gör varje dag. Så om något är vardag finns det ofta inte på bild och man kan inte se tillbaks på det medan man, när man gör något som är lite ovanligare, kommer kunna titta på bilder från det senare. Logiskt, ja kanske eftersom det man inte gör så ofta kanske är roligare att titta på, men lite trist om man VILL hitta bilder på vardagliga saker...
 
Trots att fotande i veckan kunde jag inte låta bli att ta med kameran när systeryster frågade om jag skulle med på en promenad.
 
Foto: AliceSaraLovisa, Oktober 2012

Kommentera här: