Obstinata lilla jag
Lite hemsk känner jag mig som inte har tackat körläraren och körskolan för all hjälp med mitt körkort, tog det ändå i augusti och har gått sedan dess och sagt att jag ska skicka ett tackkort, men nu är det iallafall klart att lägga på lådan så fort jag hittar en gul postlåda någonstans. Lite skönt, men mest bara lite jobbigt eftersom jag borde ha gjort det för alltför många månader sedan.
Har insett att jag var väldigt obstinat när jag var yngre. Eller så kanske jag fortfarande är det. Min käre far har alltid hävdat att The Sounds är ett riktigt bra band och jag har envist hävdat att de är helt värdelösa och att deras musik bara är en massa oväsen, men se nu på mig. Har precis gjort en spotify-lista enbart för The Sounds och sitter nöjt och njuter av deras musik. Tittade på Så mycket bättre igår, där det var Darins dag, och kunde inte låta bli att titta på Maja Ivarssons program medan det var tillgängligt gratis. Himla cool kvinna hon. Hon var gäst hos morgonpasset i onsdags när jag låg hemma och var sjuk och halvt insnöad och då insåg jag att hon kanske inte var så dum ändå, och nu när jag hörde henne prata i två hela timmar igår och hörde både hennes låtar tolkas och spelas och henne tolka en av Darins låtar kunde jag inte hålla mig till min envisa åsikt att The Sounds är ett hemskt dåligt band. Så himla underbara låtar!! Om man faktiskt ger sig tid att lyssna på texterna och (kanske beroende på om man hört Maja berätta om låtarna eller inte) höra allt det det hon säger finns där, för om man bara lyssnar så finns den där mörka, dystra och verkliga tonen under all musik. Musik alltså! Har inte gjort mycket annat än att förälska mig i musik den här helgen...